Hur andningen regleras från andningscentrum: input från centrala och perifera kemoreceptorer samt ett flertal andra stimuli (t ex känsloläge, fysisk aktivitet), output till andningsmuskulaturen.
-Andningscentrum kan regleras genom impulser från olika delar av cerebrala cortex, t ex när man viljemässigt håller andan, blåser upp en ballong, pratar, visslar, hostar etc.
-Nervimpulser från hypothalamus och limbiska systemet påverkar också andningen, t ex vid fruktan, ilska, gråt eller smärta.
-Även afferenta signaler från muskler och leder påverkar andningscentrum. Muskel- och senspolar.
-Andningen regleras automatiskt från andningscentrum i pons(hjärnbryggan) och medulla oblongata(förlängda märgen).
-Andningens basrytm genereras genom nervimpulser från inspirationscentrum (del av andningscentrum).
-Andningen anpassas efter rådande behov genom att de kemiska förhållandena i kroppsvätskorna kan kännas av. Detta sker med hjälp utav KEMORECEPTORER.
-Centrala kemoreceptorer i medulla oblongata känner av PCO2 .
-Perifera kemoreceptorer i a. carotis communis och aortabågen känner av förändringar i både P02 och PC02.
-Sänkning av PO2 eller ökning av PCO2 leder till att kemoreceptorerna stimulerar inspirationscentrum i medulla oblongata.
-Resultatet blir att andningsmusklerna arbetar mer kraftfullt och med högre frekvens för att kunna andas ut den ökade mängden av CO2 .
-De centrala kemoreceptorerna har en starkare inverkan på andningscentrum jämfört med de perifera.