Ersätter ofta ett substantiv (första, andra, tredje person singular och plural)
Finns olika typer av pronomen: Personliga, possessiva, reflexiva, demonstrativa, determinativa, relativa,, interrogativa, indefinita pronomen
Personliga pronomen
Är en typ av pronomen som uttrycker en viss person, personer.
Finns två former; subjekt- samt objektsform.
Subjektsform (subjekt i sats): jag, du, han, hon, den, det, vi, ni, de
Objektsform (objekt i sats): mig, dig, honom, henne, den, det, oss, er, dem
Possessiva pronomen
Betecknar ägaren (possess)
Min, mitt, mina
Din, ditt, dina
Hans, hennes, dess
(sin, sitt, sina om syftar tbx till subjekt i samma sats)
Vår, vårt, våra
Er, ert, era
Deras (sin, sitt, sina)
Reflexiva pronomen
Syftar tillbaka på subjektet (huvudpersonen) i en mening ex: mig, dig, sig, oss, er
Hon vilar SIG, Vi vilar OSS, Jag vilar MIG?
Demonstrativa pronomen
Utpekande pronomen
Singular: :
den,det
denne, denna, detta
den här, det här
den där, det där
sådan, sådant
Plural:
de
dessa
de här
de där
sådana
Determinativa pronomen
Kallas utpekande pronomen som syftar framåt i satsen, ofta på ett relativt pronomen
T.ex. DE elever SOM inte är här
Relativa pronomen
Ord som syftar tillbaka på ett substantiv eller fras för att undvika upprepning.
som, vilka, vilket , vilken, vars, vilkas, vad.
Ex:
Eleverna gjorde en bra presentation, [vilket] uppskattades av läraren. (OBS! Om pronomen syftar tbx på en hel sats används vilket)
Omar hade två råttor, [vilkas] klor behövde klippas.
Kan ibland utelämnas:
Bilen, [som] vi köpte igår, var trasig.
Bilen vi köpte igår var trasig.
Interrogativa pronomen
Frågande pronomen
Inleder frågesatser: Vem, vems, vad, vad för en, vilken, vilkens, hurudan
Indefinita pronomen
obestämda pronomen eftersom de inte syftar på någon bestämd person eller sak.
man (ens/en), någon (något/några), ingen (inget/inga), någonting, ingenting, var och en (vart och ett), var (vart), varje, varenda (vartenda), varannan (vartannat), all/allt/alla, många, somliga, vissa, annan (annat/andra), få, flera, vem som helst, vad som helst, vilka som helst
Prepositioner (ordklass)
Ordklass som anger riktning och läge (rum och tid). Står framför substantiv, pronomen och verb i infinitiv.
Ofta är det småord som:
bakom, bredvid, efter, framför, från, genom, hos, i, mellan, mot, på, till, under, vid, över, av, för, före, inom, utan, utanför, över
Finns även flerordiga:
på grund av, för...skull, för...sedan, med anledning av, ovanför på, i stället för, längs med,
Konjunktioner (ordklass)
Används för flyt och variation (sammanhangsord)
Ord som binder ihop fullständiga satser av samma slag och satsdelar(huvudsats+huvudsats) av samma slag med varandra
T.ex. och, eller, men, utan, för, samt, ty, så, fast
Subjunktioner (ordklass)
Inleder bisatser (binder huvudsats med bisats)
T.ex. allt, när, fastän eftersom, om, så att, förrän, medan, sedan, ifall, som, att, genom att, utan att, då, innan, tills, såsom, ju, desto, emedan, därför att, för att, även om
Interjektioner (ordklass)
Uttrycker en känsla.
Innehållande utropsord, svordomar, svarsord, och andra "starka" uttryck (avslutas med utropstecken ofta).
Kan ofta stå ensamma som egen mening, men de kan också placeras i början eller slutet av en mening
Innehåller endast ett ord: att (blanda ej ihop subjunktionens att, står det ett ATT före annat ord som inte är verb eller verb som inte står i infinitiv är ATT:et inte ett infinitivmärke)
Står endast direkt före verbets infinitivform i en infinitivfras
T.ex. Att laga gröt är min passion
Ej: Jag vet att du tycker om gröt (eftersom tycker står i presens)
Syntax
Innebär sambandet mellan ord i meningar. Det är en del av satslära och beskriver hur ord kombineras till större enheter.
Ord bildar fraser som i sin tur bildar satser. Satser kombineras och bildar meningar som i sin tur bildar yttrande (vid tal) eller text (vid skrift) (ett ord kan vara ett substantiv, ett subjekt, en del av en mening osv.)
Satsdelar
En ordklass anger vilken kategori ett särskilt ord har, medan att titta på satser innebär att se alla ords enskilda funktion i en egen mening.
En mening består av minst en sats men kan också bestå av flera satser.
Satsens delar
En sats måste bestå av minst två delar för att anses vara fullständig: subjekt och predikat (finns däremot flera satsdelar)
Subjekt
Talar om vem, vad eller vilka som utför/gör något i en sats.
Kan vara: ett substantiv (TENNISMATCHEN varade i en timme/SAMUEL och JONATHAN är utmattade), ett pronomen (DE är trötta) eller en infinitiv (ATT ANSTRÄNGA sig är bra)
OBS! Ibland förekommer två olika subjekt i samma sats, i sådana fall är det ena ett formellt subjekt (alltid "det") och det andra egentligt subjekt. Mellan två huvudsatser som sitter ihop med en konjunktion (t.ex. och) finns alltid två subjekt.
T.ex. Det är en fluga i soppan.
"det" blir det formella subjektet (kan oftast tas bort utan att betydelsen ändras) och "en fluga" blir det egentliga subjektet.
Predikat
Talar om vad någon, något gör eller vad som sker i en sats.
Alltid ett eller flera verb.
T.ex. Han TRÄNAR varje dag, Hon LÄSER böcker och SPELAR samtidigt.
Primär satslösning
När en sats består av flera ord. (plockar ut subjekt - kedjor av ord)
T.ex. Den stressade kvinnan äter
"Den stressade kvinnan" blir då subjektet och "äter" blir predikatet. (det som inte är subjektet är predikatet t.ex. Jag (subjektet) KAN INTE FÅ UPP MIN KOKOSNÖT predikatet)
Fullständig satslösning
När man tar reda på alla ordens funktion i en sats. (plockar ut alla ord)
T.ex. Den stressade kvinnan äter
"Den" är bestämd artikel, "stressade" är adjektiv, "kvinnan" är substantivet + huvudordet och "äter" är predikatet
Objekt (sats del)
Ett objekt är föremål för vad subjektet gör och det finns olika typer av objekt.