Antiken

• I den grekiska övärlden finns en mängd hamnar som gjorde att de blev ett sjöfarande folk. Runt 700-500 b.c bestod det av en rad självständiga kolonier men de uppfattades som ett folk med samma språk, religion och kultur. Så småningom anknöt mindre stater till större makter för beskydd. De främsta staterna var Aten och Sparta.
• Aten blev framstående för deras beskydd av staten under perserkriget som de vann vid Salamis 480 b.c. Efter kriget stärktes deras flotta och de kunde kontrollera handeln i det Egeiska havet samtidigt som de tog emot skatt från de tidigare mindre staterna som anslöt sig till Aten. Deras stormaktstid blev kortvarig pga rivaliteten med Sparta.
• Av de 300 000 invånarna i Aten var 35 000 röstberättigade och fick rösta varje vecka vid stadens borgklippa Akropolis. Förslagen som det skulle röstas om kom från rådet som bestod av utlottade representanter från olika stadsdelar. Domstolen var också utlottad men strategerna valdes ut. Slavar och kvinnor hade ingen rösträtt. Demokratin var väl omtalad och många menade att en diktatur var bättre. Denna åsikt fick slutgiltigt fäste i Spartas besegrande av Aten 404 b.c.
• Alexander den store tillsammans med det grekiska förbundet erövrade tillsist hela persiska riket 334 b.c vilket tidigare varit det största hotet mot grekerna. Under ett årtionde erövrade han allt från Libyen till Indien. Det splittrades snart efter hans död 323 b.c men hans erövrning gjorde att fler tanke-och levnadssätt möttes. Denna kulturblandning kallas hellenismen.
• Grekiska gudar var inte allsmäktiga. Detta i kombination med att de mötte många folkslag genom handeln gjorde att de tänkte mycket på hur naturen fungerar. Demokritos menade att all materia bestod av små beståndsdelar och Pythagoras använde matematik för att beskriva omvärlden. Sokrates och Platon menade att det fanns en högre värld och Aristotles menade att det bara finns denna världen. Alla dessa idéer gör att Grekland blev den europeiska kulturens "vagga" trots att de antika grekerna inte uppfattade sig själva som européer.
• Fenicier var ett folk från mellanöstern som reste till medelhavet för handeln. De tog med sig kunskaper om hur man framställer järn. De använde även ett alfabet som inte enbart var baserat på bilder utan även innehöll ljud och la således grunden till skriftspråk. Grekerna utvecklade detta till det grekiska alfabetet som således gav grund till det latinska som används än idag.
• Perikles var den främsta politikern på 400-talet b.c och var känd för hans förmåga att tala. Han var tillsammans med hetären Aspasia som han inte fick gifta sig med då hon inte var av atensk bakgrund. Hon var en av de få kvinnorna som fick inflytande i samhälls- och kulturlivet genom hennes relation med Perikles.
• De grekiska sofisterna menade att eftersom vi ser världen ur olika perspektiv så finns det inga rätt och fel.
• Rom växte fram kring floden Tibern. Marken var bördig på ängsmarker och lätt att försvara på den torra åkerjorden. Eftersom det låg längs en flod lämpades även handel. Rom styrdes av kungar som i sin tur styrdes av folkslaget etruskerna som lärde romarna metallurgi och hur man bygger vattenledningssystem. Omkring 500 b.c blev romarna fria och de blev även en republik.
• De med mest makt i Rom utgjordes av patricierna, dvs deras adel, vars titel gick i arv. 300 av dessa utgjorde senaten där alla viktiga beslut togs. Bönder, köpmän och hantverkare kallades plebejer och de hade väldigt begränsad makt. Det var mycket konflikt mellan plebejer och patricier då plebejerna också ville ha rättigheter, och tillslut kunde även de rikaste plebejerna vara del av senaten. På det stora hela var det dock vissa inflytelserika familjer som styrde Rom.
• Genom erövringar blev Rom allt större. 270 b.c hade de större delar av italien, och genom att låta de som gjorde militärtjänst slippa betala skatt blev de starkare. De erövrade Kartago i nuvarande Tunisien 146 b.c. Inom 100 år efter detta hade man erövrat allt från Spanien till Palestina, inklusive Grekland. Man delade upp landet i provinser med en ståthållare i varje som samlade skatt. Skatten var väldigt hög och det gick till patricierna i Rom som blev allt rikare medan den vanliga bondebefolkningen underminerades allt mer.
• Bönderna utgjorde större delen av armén och när de var borta drabbades deras gårdar. Detta i kombination med hög konkurrens med bönor från ex Egypten gjorde att de fick sälja sina gårdar. Köparna gjorde ofta stora jordbruk kallad latifundior där man bl.a odlade vin och oliver. De använde slavar (som ökat i antal pga erövringarna) som arbetskraft så det var svårt för bönderna att få jobb. De kallades proletärer då de inte ägde något förutom sina barn (proles = barn).
• Runt 100 år b.c började man värja proletärer som legosoldater i utbyte mot lön, del av krigsbytet och löfte om jord när de blev gamla. Detta var dock ett löfte som var beroende av deras framgångar och därav blev de mer trogna sina generaler som således fick ännu mer makt. Sista århundradet innan vår tideräkning präglades Rom av inbördeskrig mellan dessa fältherrar.
• Julius Ceasar var en general som hade stort stöd bland de fattiga då han var duktig på att erbjuda "bröd och skådespel" samtidigt som han odlade sina kontakter bland de rika. Han var populär bland hans soldater och erövrade stora områden. Senaten oroade sig för hans framgångar och beordrade honom tillbaka till Rom. Då återvände han tillsammans med sin armé och startade ett inbördeskrig där han stod som segrare. Han styrde Rom enväldigt och utropade sig själv som diktator på livstid. Senaten sammansvärjande bakom honom och den 15 mars 44 år b.c mördade de Julius Ceasar.
• Efter mordet på Ceasar uppstod ett inbördeskrig. Till slut fick Ceasars adoptivson Octavianus makten. Han blev den nya kejsaren och var på god fot med senaten. Han införde en rad reformer som gjorde samhället mer jämlikt. Exempelvis så gav han alla soldater lön och lät alla invånarna skattskrivas så att det skulle bli svårare för de rika att lägga undan pengar. Han gjorde spannmål till en statlig rättighet och skapade arbete genom byggprojekt. Tiden efter honom var fredlig (pax romana) och hans makt gick i arv. Han fick namnet Augustus som betyder den vördnadsvärde.
• Romarna hade ungefär samma gudar som den grekiska mytologin, dock med latinska namn. De var toleranta för andra religioner men makthavarna blev orolig när Kristendomen blev så stor då de trodde att den skulle förstöra enigheten. På 200-talet förföljdes kristna men på 300-talet hade religionen blivit så stor att kejsaren Konstantin gjorde det till deras statsreligion. Kristendomen blev förmodligen så stor eftersom den vände sig till både rika och fattiga.
• Romarriket blev så pass stort att de yttre delarna började bli mer självständiga. Riken utanför Rom hade utvecklats allt mer och försvaret blev tuffare och mer resurskrävande. Samtidigt drabbades riket av svåra epidemier så en fjärdedel dog. År 395 delade de upp romarriket i en västlig och östlig del, med Rom och Konstantinopel som huvudstäder. Det västliga riket fick allt hårdare angrepp och upplöstes således på 500- och 600-talet. Den östliga delen, det Bysantinska riket, levde vidare tills 1453.
• Under republiken Roms sista tid gjorde över 40 000 slavar uppror i ledning av gladiatorn Spartacus. De besegrade två romerska arméer innan revolten slutade. De överlevande upprorsmännen korsfästes på vägen mellan Rom och Capua, där revolten startat när 80 gladiatorer kämpat sig fria från sina herrar.
• I romarriket användes storskaligt slaveri i bl.a gruvarbete och jordbruk. Man blev slav genom att bli tagen som krigsfånge eller om man var så fattig att man fick sälja sig själv eller sina barn. Det fanns även slavar som användes i hushåll. Exempelvis hade många fina familjer grekiska lärare som förde vidare deras kultur, och således kunde man bli förmögen även som slav.
• Bröd och skådespel är ett uttryck från romartiden som beskriver hur man erbjöd romare gladiatorspel och brödransoner för att hålla dem nöjda, fastän de var väldigt fattiga och hierarkin i makten var mycket tydlig.