Revolutionernas tidevarv

• Under 16- och 1700-talet började världen vävas samman i olika handelsnätverk. Mest känd är den så kallade triangelhandeln: Vapen, tyger och metallföremål skeppades från Europa till Västafrika, där de byttes mot slavar som fördes över Atlanten till Amerika. Härifrån såldes i sin tur socker, tobak och andra kolonialvaror till Europa.
• Syd- och Nordamerika blev oerhört koloniserade efter Colombus. På 1700-talet blev Storbrittanien mer dominerande och efter sjuårskriget hade de tagit de flesta av Frankrikes kolonier i Nordamerika. Det skulle dock dröja innan andra européer tog kontroll över inre delar av kontinenten vilket gav ursprungsbefolkningen andrum och möjlighet att anpassa sig. De anammade bland annat hästar, som tidigare inte funnits där. Vita handelsmän handlad ofta med de olika stammarna.
• 1607 anlade engelska kolonisatörer det första nybyggarsamhället i Virginia. 100 år senare befann sig ca en kvarts miljon européer i de brittiska kolonierna, många som flytt från Europa. Länge söderut övergick nybyggarsamhällen till plantager där man odlade tobak och sockerrör. De blev en viktig dl av världsekonomin och man köpte in slavar från Afrika för att jobba i hettan.
• Man var sen med att kolonisera Afrika, främst på grund av de sjukdomar som fanns där som gula febern och malaria. Slavhandeln pågick även mellan stammar. En stam fick tillgång till vapen och kunde således plundra och röva en annan stam och sälja dem som slavar. Slavhandeln nådde sin kulmen mot slutet av 1700-talet. Många tjänade på affären och för de flesta var det helt osynligt, så ingen klagade.
• I asien handlade man bomull, te, porslin och kryddor i utbyte mot silver. I asien fanns riken som kunde mätas med de europeiska och de påverkades inte av de globala kontakterna. Förutom ett par handelsplatser och kolonier så förblev samhället ungefärligt detsamma. I takt med de globala kontakterna så växte Europas makt och styrka.
• En av filosoferna inom upplysningen var Voltaire som uppmanade till ett öppet och nyfiket förhållningssätt till världen. Istället för att lita blint på kyrkan måste människan själv undersöka världen och använda sitt förnuft. Det måste finnas en öppen debatt om rätt och fel. Upplysningsfilosofer vänd sig mot det medeltida synsättet att Gud gett oss olika sysselsättning och uppgifter. Man är istället ett oskrivet blad och alla människor är lika i grund och botten.
• Under upplysningen ansåg många att befolkningen ingick ett slags kontrakt med staten då människor lämnat ifrån sig makten mot att staten respekterar vissa naturliga rättigheter. Alla skulle ha rätt till liv, frihet och egendom. Om en stat kränkte dessa rättigheter hade människorna enligt den brittiske filosofen John Locke en fjärde rättighet, att göra uppror.
• Rosseau tyckte att alla i ett samhälle bör få ta del av makten. Voltaire menade att kungen bör styra, men han bör göra så för att främja framsteg. Charles Louis de Montesquieu intog en mellanposition. Kungens styrande makt måste begränsas av det lagstiftande parlamentet. Kungen och parlamentet måste i sin tur kontrolleras av en oberoende domstol, så att de inte ställde sig över lagarna.
• Upplysningen fick lättast att slå igenom i Storbritannien och Nederländerna där ekonomin var mer utvecklad. Detta gynnande spridandet av nya idéer. I Frankrike möttas man av hårdare motstånd. Voltaire vågade inte besöka huvudstaden och efter hans död vägrades han begravning av ärkebiskopen. Upplysningen var en viktig bakgrund till den industriella revolutionen i Storbritannien och den franska revolutionen.
• Upplysningen gjorde att även kvinnor kunde få en mer betydande roll. Mary Wollstonecraft var en feministisk skribent. Hon flyttade till Paris men blev besviken på revolutionspolitikerna vars konstitution inte innehöll något om kvinnans rättigheter. Som svar på detta skrev hon "Till försvar för kvinnans rättigheter" där hon bland annat angrep Rosseaus tro att kvinnan var underordnad män, och de egenskaper han menar är av naturen kvinnliga var snarare ett resultat av männens tyranni.
• För engelsmän var kolonierna i Nordamerika ett sätt att skaffa råvaror och bygga upp en marknad för britter, därav ville de förhindra amerikaner från att handla med någon annan. Tidigare hade övervakningen varit svag så amerikanerna kunde smuggla varor. Efter Storbritanniens seger av sjuårskriget stärkte de övervakningen och införde en rad tullar så att Amerikas invånare skulle betala en del av krigskostnaderna. Uppodling av ny mark väst om Appalacherna förbjöds också.
• Britternas skärpta kontroll över de Nordamerikanska kolonierna skapade stort missnöje. De amerikanska köpmännen förlorade mycket av sina inkomster och nybyggarna ville inte lyda påbud från London. 1773 låg tre brittiska fartyg lastade med te i Bostons hamn. Mitt i natten stormade unga män ombord och vräkte tekistorna i vattnet. Britterna utfärdade då en blockad och det blev fullskaligt krig. 1776 förklarade sig de tretton amerikanska kolonierna fria. Till slut fick britterna ge upp och erkänna kolonierna 1783.
• Den amerikanska självständighetsförklaringen från 1776 inleds med de berömda orden: Alla människor är skapade lika; av sin skapare har de utrustats med vissa oförytterliga rättigheter; bland dessa märks rätten till liv, frihet och strävan efter lycka. De flesta vita män fick därmed rösträtt, med förutsättningen att man ägde lite jord. En strid ström av immigranter kunde bosätta sig som bönder allt längre västerut, på marker som tillhörde ursprungsbefolkningen. Inställningen till slaveri var tvetydig, då det inte var tillåtet i norr men tillåtet söderut.
• År 1789 fick Amerikas Förenta Stater en gemensam konstitution. Den byggde på Montesquieus lära om maktdelning. Den styrande makten skulle utövas av presidenten, den lagstiftande av kongressen och den dömande av högsta domstolen.
• USA blev en inspirationskälla för politiska rörelser. När man betraktade den gemenskap av fria, jämlika individer som tycktes ta form i USA såg man ett ideal som man ville uppnå också i Europa.
• Frankrike var fortfarande ett medeltida samhälle i många anseenden. Man hade olika skyldigheter och rättigheter beroende på samhällsstånd. Bönderna stod för de mesta av skatterna och hade minst rättigheter. Upplysningsidéerna hade sina talrikaste anhängare inom det tredje ståndet men även inom adeln och kyrkan fanns det en del som påverkats av de nya tankarna. Framförallt vände de sig mot att kungen styrde enväldigt.
• I Frankrike på 1780-talet var många arbetslösa på grund av konkurrensen med England där industrin satt fart. När fattigt folk i städerna protesterade mot svälten slogs de ner av militären. Desto lyxigare levde man i Versailles, där kungen Ludvig XVI mest intresserade sig för jakt, medan den unga drottningen Marie Antoinette ägnade sig åt sällskapslivets utlevelser.
• Den franska staten hade större utgifter än inkomster, bland annat då de tagit lån för att finansiera frihetskriget. Kungens rådgivare insåg att man inte kunde pressa ut mera pengar från bönderna för att betala skulderna. Istället ville de att alla jordägare skulle betala skatt. Men adeln och kyrkan krävde då att generalständerna skulle inkallas, vilket kungen till slut accepterade. Våren 1789 samlades de olika stånden runtom i Frankrike och valde sina representanter. Inom tredje ståndet var det mest folk från den välbärgade medelklassen som blev valda.
• När generalständerna samlades blev man först osams om hur man skulle rösta. Det tredje ståndet, som var 95% av befolkningen hade bara en röst, som vardera stånd, trots att de hade dubbelt så många delegater. De tredje stånden kallade sig för nationalförsamlingen och de menade att varje ombud skulle få en röst. När kungen inte gick med på detta samlade de allt fler adelsmän och präster till sig. Till slut gav kungen vika och beordrade alla delegater att ansluta sig till nationalförsamlingen.
• Trots att det tredje ståndet verkar ha fått en seger så gick trupper in i Paris. Fattigt folk samlades på gatorna för att göra motstånd och de stormade Bastiljen den 14 juli och tog vapen och ammunition. Upproret fick anhängare även på landsbygden där man började plundra och bränna slott. I nationalförsamlingen diskuterade man vad man kunde göra för att lugna bönderna. Adelsmännen föreslog att det gamla ståndssamhället skulle avskaffas och alla skulle beskattas lika och vara lika inför lagen.
• När det franska ståndssamhället avskaffades förlorade kungen mycket av sin makt och hans ministrar blev ansvariga inför nationalförsamlingen. Ungefär tre fjärdedelar av alla vuxna män fick rösträtt i Frankrike, men bara de med hög inkomst eller förmögenhet fick väljas som riksdagsmän. Pengar blev den viktigaste grunden för makt och inflytande i samhället. Kvinnor fick inte rösta. En av de mest aktiva kvinnorna under revolutionen, Marie Gouze skrev en deklaration om kvinnans rättigheter, där hon krävde jämlikhet mellan könen. 
• Den franska revolutionen spreds i Europa och de franska ledarna manade fransmännen att med vapenmakt sprida revolutionen. 1792 utbröt krig mot Österrike. Det gick först dåligt för fransmännen. Rykten om att kungen och drottningen i hemlighet höll kontakt med fienden gjorde att det kungliga palatset Tuillerierna stormades i augusti 1792. Misstänkte motståndarna till revolutionen slogs ihjäl.
• Radikala grupperingen, jakobinklubben, fick allt mer fäste i Frankrike och tog makten. Frankrike blev en republik och det var framförallt Robespierre som styrd under två års tid. De flesta medlemmar av jakobinerna tillhörde medelklassen och de knöt an till hantverkare och butiksägare i städerna. Gratis skolundervisning infördes och priserna sänktes för bröd och andra livsmedel. Alla män skulle få lika rösträtt. Många av de som tog avstånd till jakobinerna avrättades. De flesta som tog avstånd gjorde det pga deras fientliga förhållningssätt till kyrkan.
• När man genomsökte slottsarkivet på Tuillerierna visade det sig att kungaparet verkligen lämnat information till den österrikiska fienden, som de misstänkts för. De dömdes till döden och halshöggs i giljotinen. Samma öde drabbade många andra motståndare till revolutionen, ungefär 40 000 människor beräknas ha fallit offer under den period som brukar kallas skräckväldet. Med giljotinens hjälp gjorde sig Robespierre också kvitt flera av sina egna medarbetare.
• Under Frankrikes skräckvälde infördes allmän värnplikt. Snart fanns det en armé på 800 000 män. Sommaren 1794 var de främmande trupperna fördrivna från Frankrike. Då avsattes Robespierre och skickades utan rättegång till giljotinen. Den nya regeringen hotades av uppror och de blev mer beroende av militärens stöd. En viss general, Napoleon Bonaparte, insåg att han själv kunde ta makten.
• Flera tusen fattiga kvinnor marcherade till Versailles för att få kungen att flytta till Paris. De trodde att det skulle öka produktionen av bröd. D ville även få honom att skriva på deklarationen om mänskliga rättigheter, som han ditintills vägrat. Inför kvinnornas uppvaktning lovade kungen både att skaffa fram bröd och att skriva under deklarationen. Men han tvekade inför kravet att flytta till Paris. Tidigt nästa morgon stormade folkmassan slottsgården och störtade upp mot drottningen. Livvakten öppnade eld och som svar dödades två soldater. Det var sista gången kungaparet såg Versailles.
• Jakobinerna var radikala upplysningsmän som ville göra en framtid i rättvisans och förnuftets tecken. Den kristna veckoindelningen ersattes av tiodagarsperioder. Delningstalet tio blev också grundvalen för det nya rationella måttsystemet med meter, kilo och liter, som ersatte virrvarret av äldre enheter. En del jakobiner var ateister. Robespierre ville inte stöta sig med den stora majoriteten fransmän som fortfarande var kristna. Som ett slags kompromiss införde han dyrkandet av "det Högsta Väsendet". Det fick ingen vidare enande kraft.
• Napoleon tog slut på den politiska oron i Frankrike. Delvis gjorde han detta med censur och hårda straff men om man erkände Napoleon som ledare innebar det att man kunde göra karriär oavsett bakgrund. Han blev kejsare 1804. Han var militärt offensiv med en stor och lättrörlig armé pga den allmänna värnplikten. Vem som helst kunde göra karriär inom militären vilket gjorde fler soldater motiverade.
• Frankrike tog över stora landområden där vissa länder blev lydnadsstater och andra införlivades med Frankrike. Det infördes således religionsfrihet, likhet inför lagen och adeln förlorade mycket makt. Vissa gjorde uppror av nationalistiska skäl som Tyskland, andra pga att Frankrike inte knöt an till frihetsidealen. Det fanns en stat Napoleon inte lyckades besegra, Storbritannien.
• Konflikten mellan Storbritannien och Frankrike var en gammal konflikt eftersom de tidigare konkurrerat om kolonier och handelsvägar. Napoleon planerade att invadera Storbritannien men deras flotta besegrades 1805 av britterna vid Trafalgar utanför Spaniens kust. Napoleon försökte istället tillämpa kontinentalsystem, som innebar att all export från Storbritannien till kontinenten skulle stoppas. Det uppstod en stor mängd smuggling och hans plan misslyckades.
• Sommaren 1812 gick Napoleon in i Moskva med 600 000 man. Han ville ha ett snabbt fälttåg så han tog inte med särskilt mycket proviant. De ryska trupperna förstörde livsmedelsförråden och satte Moskva i brand. Fransmännen fick retirera västerut. När vintern kom svalt männen ihjäl i sina tunna uniformer.
• Efter Napoleons nederlag i Ryssland allierade sig hans motståndare (främst Storbritannien, Ryssland, Preussen och Österrike). Efter det slutliga nederlaget i slaget vid Waterloo blev Napoleon avsatt och förvisad till den isolerade ön St. Helena mitt ute i Atlanten, där han dog några år senare.
• Efter Napoleons förlust samlades statsmän i Wien för att diskutera freden. Man vill förbygga krig och revolution genom att ge mildare villkor för krigets förlorade. Frankrikes gränser återställdes till hur de var 1792 och runtomkring skapade man en barriär av starka stater runtom, Österrike och Preussen fick utvidgade gränser. Man slog också vakt om den rådande politiska ordningen i länderna. I Frankrike innebar detta att man återinstallerade den gamla kungafamiljen på tronen.
• Wienkongressen gjorde att mycket gick tillbaka till hur det var innan revolutionernas tid, men ändå blev Frankrike aldrig detsamma. Adeln, kungen och prästens makt var inte lika självklar och att folket var medborgare och inte undersåtar var en tanke som börjat slå rot. Detta fick även fäste i den franska kolonin Haiti där slavar gjorde uppror mot sina plantageägare och vann sin frihet 1804. De hade hört om revolutionen i Paris och de nya lagarna och tänkte att det också bör gälla dem. Även i Latinamerika pågick en frihetsprocess av ledare som Simon Bolivar som tog tillfälle i akt.
• Frigörelseprocesserna för många länder var enbart politik och inte social. De vita kolonisatörerna och dess ättlingar var fortfarande de med makt. Undantaget från detta var Haiti.
• I och med den globala handeln började de engelska tygerna utkonkurreras av de billiga, mer bekväma indiska tygerna. Runt Manchester hade man tidigare vävt lin. Nu började man istället använda importerad bomull som bönder spann och vävde på uppdrag av handelsmän som försåg dem med råbomull från Indien. Detta system mellan bonde och handelsman kallas förlagssystem.
• De engelska bönderna vävde inte tyg tillräckligt snabbt för att kunna konkurrera ut de indiska tygerna. Man ersatte då mänsklig muskelkraft med maskiner som gick på vattenkraft. Man satte arbetare i fabriker och kunde således övervaka och tilldela olika uppgifter för att effektivisera arbetet.
• Järn var det större förfrågan på under industrialismens början. Man behövde bränsle till att göra detta men mängden skog i England var begränsad. Man utvecklade metoder för att framställa järn med hjälp av stenkol. På grund av att gruvorna fylldes med vatten vid kolbrytning så mekaniserade man processen med hjälp av ångmaskinen som omvandlade kol till rörelseenergi. Ångmaskinen började även användas för spinn- och vävmaskiner. För att kunna transportera kol satte man hjul på ångmaskinen och gjorde ett lokomotiv. Det första konstruerades 1804.
• Att industrialismen tog fart i just England finns många anledningar för. Deras ekonomiska ställning i världen och deras kolonier i Indien gjorde råvaror som bomull. De hade även kol och järn på hemmaplan redan. Detta ekonomiska läge gjorde även att de har kapital att investera i fabriker och maskineri. Brittiska köpmän investerade ofta i företag. Deras involvering i upplysningen samt att de flesta kunde läsa och skriva gynnade den tekniska utvecklingen. De hade även en stor population, så många kunde sättas i arbete.
• Även jordbruket industrialiserades. Många godsägare slog ihop små bruk till stora och ökade produktion med hjälp av moderna metoder. Mer mat kunde lättare produceras så många bönder blev tvungna att hitta nya jobb i fabrikerna. På så sätt fick fabriksägarna både arbetare och konsumenter då de företett bönderna blev tvungna att köpa produkter istället för att producera dem själv.