Ideologier och nationalism

• När Wienkongressen sammanträdde 1815 ville de politiska ledarna återställa Europas gamla ordning. Även de industriella framstegen sågs med stor misstänksamhet i många länder. I Wienkongressen kom man därför överens om att de traditionella makthavarnas auktoritet i Europa skulle bestå. Men industrialiseringen spreds som en löpeld och fler anknöt sig till de revolutionistiska idealen.
• Liberalismen knöt tydligast an till upplysningstänkandet. De flesta anhängarna var av medelklassen. Man var häftiga motståndare till alla typer av ståndsprivilegier, där exempelvis adeln fick särskilda rättigheter som ingen annan hade. Istället måste människan värderas som individ. Alla måste få samma rättigheter och skyldigheter. Alla ska få ta egna beslut under största möjliga frihet. Få gick så långt att sträcka sig till att även kvinnor och fattiga skulle få rösta, då de trodde detta skulle innebära oförståndiga beslut.
• I sin bok Nationernas välstånd från 1776 kritiserade den brittiske nationalekonomen Adam Smith statliga regleringar som tullar eller skråsystem. Istället borde var och en fritt få konkurrera med sina produkter på marknaden. Då skulle den med de bästa och billigaste varorna få sälja mest. Detta skulle visserligen innebära att företag slogs ut. Men samtidigt skulle tillverkningen styras dit där man hade de bästa förutsättningarna.
• Konservatism tog avstånd från den franska revolutionen. Istället för att förkasta det förflutna måste man bygga vidare på tidigare generationers erfarenheter. Det konservativa tänkandet grundlades genom engelsmannen Edmund Burkes bok Tankar om revolutionen i Frankrike från 1790. Här kritiserar Burke tron på att man med förnuftets hjälp skulle kunna få en bättre samhällsordning.  Istället för att se samhället som en samling individer, borde man se det som en familj. I familjen har var och en sin bestämda plats och alla underordnar sig en större helhet. Adeln var de främsta anhängarna.
• Socialisterna välkomnade industrialiseringen och revolutionen. De ville se sig som företrädare för de fattiga. I det nya industrisamhället saknade en stor del av befolkningen egendom. De måste arbeta för andra för att överleva. Därmed kom de i beroendeställning till kapitalisterna. Detta ledde till växande samhällsklyftor. I ett sådant samhälle klingar liberalismens frihetsbudskap falskt, menade socialisterna. Frihet måste bygga på jämlikhet, och jämlikhet kräver att skillnaden mellan rik och fattig försvinner. Målet var ett samhälle där alla tillsammans ägde jorden, maskinerna och fabrikerna.
• År 1848 publicerade de tyska författarna Karl Marx och Friedrich Engels det Kommunistiska manifestet. Där presenterade de för första gången sin teori om samhällets utveckling. Kampen mellan en allt rikare kapitalistklass och en allt större arbetarklass skulle förr eller senare mynna ut i en revolution. Socialisternas uppgift var att organisera arbetarna i fackföreningar och partier så att de kunde segra över kapitalisterna. Dessa tankar blev vägledande för den arbetarrörelse som växte fram överallt i Europa i slutet av 1800-talet.
• Motsättningarna mellan liberala och konservativa var tidvis skarpa. Men både liberaler och konservativa försvarade den privata äganderätten mot socialisternas krav på gemensamt ägande. Liberalerna och socialisterna hade det gemensamt att de var mot det gamla ståndssamhället där en liten grupp med särskilda privilegier bestämde. Efterhand tog även liberalerna hänsyn till den falska frihet som uppstår vid en fri marknad.
• När liberalerna och socialisterna blev allt mer sammanvävda framkom två nya grenar. Socialliberalerna exempelvis ville stärka skyddet för de fattiga för att skapa en sann fri marknad. Socialdemokrater växte också fram. De ville undvika våldsamheter genom fredliga överenskommelser och demokratiska reformer. På detta sätt utvecklades under 1800-talet allt fler alternativ och idéer om framtiden.
• Det engelska parlamentet utsågs efter en ålderdomlig valkretsindelning som främst gynnade jordägarna. Städer som förvandlats till ruinhögar hade representanter medan nya industristäder saknade några alls. Den liberala oppositionen vill ge industriägarna mer makt och förespråkade frihandel. Efter protester i London 1830 avgick den konservativa regeringen och de liberala tog makten.
• När liberalerna i England fock makten fick fler rösträtt, främst industriägare. De införde även en ny fattigvårdslag där bidrag togs bort från de som behövde stöd. Man menade att de istället skulle flytta dit där det fanns jobb. Spannmålstullarna blev kvar ända till 1846, då landet drabbades av en förfärande missväxt. En miljon människor i Irland svalt ihjäl och då släpptes spannmålsimporten fri.
• Efter Napoleons fall 1815 var dt gamla kungahuset tillbaka i Frankrike. Många adelsmän som flytt återvände och allt verkade återgå till hur det var innan revolutionen. Men folket hade fått en vana att få ta del av politiken. När kungen 1830 ville införa envälde dröjde det bara ett dygn innan hela centrala Paris var omringat av barrikader varvid kungen tvingades fly till England.
• Efter att det franska folket jagat iväg ännu en kung fick den nya monarkin en mer begränsad makt men bara tre procent av vuxna män hade rösträtt.  Vintern 1847‒48, då landet drabbades av en ekonomisk kris med stigande priser och arbetslöshet, började också de fattiga protestera. Barrikader och gatustrider i Paris tvingade både kung och regering att avgå. En provisorisk regering fick i uppgift att se över författningen. De flesta i regeringen var liberaler, men för första gången i historien ingick också socialister.
• Efter att man en gång för alla avsatt monarkin i Frankrike bestämde man att alla vuxna män skulle få rösträtt. När det blev presidentval på hösten röstade majoriteten på Louis Napoleon, den stora Napoleons brorson. Han ville dock inte vara som sin farbror. Han gynnade industrialisering, handel och bankväsende och byggde järnvägar och vägar.
• De radikala i Europa frågade alltid "Vad nytt i Paris?" där de förväntade sig att signaler om uppror skulle komma från. 1848 bröt uppror ut i Ungern, Tjeckien, Österrike, norra Italien, Preussen och i många tyska småstater som tidigare varit väldigt konservativa. Man talade om folkets vår som skull göra slut på alla orättvisor. Revolterna slogs dock ned, framförallt från Ryssland som varit opåverkad av industrialiseringen och revolutionen. De hade bland annat livegna bönder fortfarande. Tsar Nikolaj I marscherade in i Ungern med hundratusen män för att stödja det habsburgska väldet.
• Industrisamhällen spred sig runtom i Europa och USA på 1850-1860-talen och England konkurrerade nu med USA, Tyskland och Frankrike. En viktig bakgrund var järnvägarnas utbyggnad, som på trettio år, mellan 1850 och 1880, tiodubblades i världen. På så sätt blev det lättare att transportera varor, man kunde knyta samman bygder som varit isolerade från varandra och skapa nya centra för produktion och handel. Allt mer effektiva ångbåtar var också en bidragande faktor. 1869 band man samman Europa och Indiska Oceanen med Suezkanalen.
• I slutet av 1700-talet när folket blev allt viktigare blev också tillhörighet till land det. Innan var det viktigare vilken bygd man bodde på och kungen brydde sig bara om man betalade skatt. Nu intresserade man sig mer för kultur, historia och språk och nationalismen växte fram allt mer.
• Man ville ena alla de olika folken i egna riken men hur detta skulle ske var en svår fråga. Vissa folk, till exempel tyskar och italienare, var splittrade i många olika riken. Andra hade tvingats samman i stora, mångnationella välden. Vissa ville alltså slå sig fria och andra ville slå sig samman. På vissa ställen förespråkade man mer kulturella och språkliga gemenskaper. I öster fanns en rörelse som ville samla alla slaviska folk, den så kallade panslavismen. I norr fanns skandinavismen, som ville ena de nordiska länderna.
• Till en början var många av de äldre makthavarna rädda för nationalisterna. Om nya riken skulle skapas så skulle det så småningom också innebära en ny statsordning. Men tillslut började även högerpolitiker ansluta sig till detta då den enkla motsättningen med "vi och dem" var ett enkelt sätt att samla opinion. I alla europeiska länder blev det viktigt med nationalism och barn fick göra sig i skolan om landets framgångar och hjältar.
• Nationalismen ledde till att Europas karta ritades om. På Balkan bröt sig Grekland, Bulgarien, Rumänien och Serbien loss från det osmanska riket och bildade egna stater. På 1860-talet enades Italien till ett land. I Österrike ledde de nationalistiska spänningarna till att landet 1868 delades i en österrikisk och en ungersk rikshalva, men med gemensam kejsare och utrikespolitik. Samtidigt höll en ny stormakt på att växa fram i norra Europa: Tyskland.
• Tyskland var i början av 1800-talet splittrade småstater samt Österrike och Preussen. Under revolutionsåret 1848 sammankallade demokrater från hela Tyskland ett parlament i Frankfurt. Tanken var att skapa ett enat Tyskland med en gemensam författning. Preussen och Österrike vägrade. Preussens rikskansler Otto von Bismarck var konservativ, adlig godsägare men insåg att nationalismen var ett sätt att vinna folket samt en effektiv metod att bygga en stark stat.
• Bismarcks ledning gjorde att Preussen byggde upp den starkast militära i Europa. Genom tre snabba krig 1864‒1871 enades Tyskland. Först besegrades Danmark, efter en konflikt om hertigdömena Schleswig och Holstein som hörde till danska kronan men var tyskspråkiga. Därefter besegrades Österrike som var den främsta rivalen om inflytandet över det tyskspråkiga området. Slutligen besegrades också Frankrike, som med oro sett på den framväxande stormakten. Mindre tyskspråkiga stater erövrades.
• Vid en ceremoni i Versailles 1871 kunde ett enat tyskt rike utropas, med Preussens kung Wilhelm I som kejsare och Bismarck som rikskansler. Det hade enats genom krig och de demokratiska krafterna hade ännu inte fått fäste. De hade ett parlament men all makt låg hos rikskansler och kungen. Militären hade en mycket stark ställning. Härmed grundlades en aggressiv stormaktsnationalism som skulle få en ödesdiger roll i Europas fortsatta historia.
• Många européer utvandrade till USA. Den ständiga folkökningen gjorde att man började expandera västerut. Ursprungsbefolkningen tvingades in i reservat medan nybyggarna byggde hus på deras mark. En viktig skiljelinje i 1800-talets USA gick mellan staterna i den norra och södra delen av unionen. Söderns ekonomi dominerades av plantagejordbruk där man odlade bomull som såldes till Europa. Arbetskraften utgjordes av svarta slavar. I norr dominerade småbruk, samtidigt som industrier började växa fram i städerna. Här var slaveriet förbjudet.
• I norra USA ville man förbjuda slaveriet överallt men sydstaterna hade stora ekonomiska intressen. Sydstaterna bytte sin bomull mot billiga brittiska industrivaror. Därför ville de ha frihandel. Nordstaterna däremot ville ha tullar till skydd för sin industri. När Lincoln blev president införde han en politik i linje med nordstaternas intressen. I protest utträdde elva sydstater ur unionen. Lincoln svarade med krig.
• Det amerikanska inbördeskriget varade i fyra år och krävde fler än 400 000 dödsoffer. Nordstaterna vann en slutlig seger 1865 och slaveriet förbjöds. Frigivna slavar fick dock ingen jord att leva på utan blev daglönare. Ett brutalt rasförtryck härjade främst i sydstaterna. Ekonomiskt innebar utgången i inbördeskriget att industrins intressen segrade. Under decennierna efter kriget växte stora fabriker upp runt städerna i norr. På kort tid etablerade sig USA som en av de ledande industriländerna i världen.
• Sdan medeltid har bönder bott tätt tillsammans i byar. Varje bonde fick del i varje åker. Det blev dock svårt att ta hänsyn till alla andra bönder. En ny stadga innebar att bönder skulle få ägor i ett sammanhängande stycke. Många bönder fick flytta och bygga nytt. Jordbrukstekniken blev också mer utvecklad. Nya grödor gjorde att kreaturens föda kunde säkras och järnredskap tillkom. Potatisen tillkom också vilket var stort för folkförsörjningen. Nu kunde Sverige få ett överskott av säd.
• Förändringar inom det svenska jordbruket innebar att det behövdes fler arbetare. Nya byggnader och vägar skulle uppföras efter skiftet och det behövdes fler arbetare på alla de nya åkrarna. Det gjorde att fler än tidigare kunde gifta sig och skaffa barn. Mellan 1800 och 1870 nästan fördubblades Sveriges folkmängd från 2,3 till 4,2 miljoner. Det var främst de som levde på lönearbete som växte i antal vilka innebar större sociala skillnader på landsbygden.
• Den sociala hierarkin av landsbygden lönearbetare utgjordes av torparna som arrenderade ett mindre stycke mark men också måste arbeta åt andra för försörjningen. En annan grupp var statarna. De arbetade ett år i taget på större jordbruk och fick en del av sin lön i exempelvis spannmål, potatis och mjölk. Längst ned på klasstegen stod backstugusittarna. De bodde i små stugor på annans mark, odlade sitt potatisland och ställde upp som arbetskraft när gårdarna behövde.
• De bättre levnadsstandarderna för de svenska bönderna gjorde att de kunde göra och köpa konsumtionsvaror. Där det fanns virke gjorde man möbler och korgar. Ett gammalt centrum för textilslöjden var Sjuhäradsbygden i södra Västergötland. Handelsmän bland bönderna organiserade försäljningen. I Sjuhäradsbygden utvecklades efterhand ett förlagssystem, särskilt när importerad bomull ersatte ull och lin. I mitten av 1800-talet anlade man mekaniska spinnerier. Hemvävningen ersattes av fabriker, även i Sverige.
• I bergslagen började trähantering bli lika viktig som järnhantering. I England fanns stort behov av trävaror. Ombud för sågverksföretagen reste runt bland bönderna i Norrland och köpte upp deras skogstillgångar. Ofta sålde bönderna billigt, för i deras hushållning var skogen inte så värdefull. De väldiga urskogarna i Norrland avverkades i snabb takt. Timret flottades ned på älvarna till kusten där det sågades upp med hjälp av ångsågar. Redan på 1860-talet hade trävaror blivit Sveriges viktigaste exportvara.
• Ångbåtarna gjorde att Sverige kunde utnyttja industrins framväxt i Europa. Nu kunde man transportera efterfrågade varor över haven. 1832 stod Göta kanal färdig. Därmed förverkligades den gamla drömmen om en vattenväg mellan Östersjön och Västerhavet. Den konkurrerades dock snart ut av järnvägen. 1854 beslöt man att börja bygga ett huvudnät av järnvägsbanor. Järnvägarna bröt bygdernas isolering och längs järnvägarna uppkom nya samhällen.
• Sverige präglades också av motsättningar mellan konservatism och liberalism. Kungen var konservativ och styrde mer enväldigt än vad han bör enligt författningen. Den liberala oppositionen växte fram i de moderna samhällsklasser som tillkommit. Många var så kallade ofrälse ståndspersoner, som trots en framskjuten position i samhället stod utanför ståndsriksdagen. Men också många bönder hyste liberala åsikter, liksom personer i borgarståndet och adliga godsägare som bedrev ett kommersiellt jordbruk.
• Reformen om folkskolan kom 1842. Var socken skulle inrätta skolor för alla barn mellan sju och tretton år. Syftet var inte bara att de skulle lära sig läsa, skriva och räkna, också kristendomskunskap och fosterlandskärlek var viktiga ämnen. Riksdagen var oroliga för den växande mängd fattiga som riskerade att stå utanför samhället. Skolan skulle göra barnen lydiga, tålmodiga och ödmjuka.
• På ekonomins område arbetade liberalerna för ett friare näringsliv. År 1846 avskaffades skråtvånget och 1864 beslutades om full näringsfrihet: alla svenskar skulle ha rätt att bedriva handel, hantverk eller industri, både i staden och på landet.
• Under 1800-talets gång började den gamla ståndsriksdagen bli allt mer föråldrad. Adeln hade oproportionerligt mycket makt. Först 1865 beslutades om en ny riksdagsordning. Vid denna tid styrdes Sverige av en försiktig liberal regering under adelsmannen Louis de Geer. Den lade fram ett förslag till representationsreform som genast antogs av bönderna och borgarna. Adeln röstade efter ett par dagar med knapp marginal ja.
• Den nya riksdagsreformen var snarare en kompromiss. Ståndsriksdagen ersattes av en riksdag med två kamrar. Den första utsågs på ett sätt som innebar att rösträtten var beroende av hur rik man var. Hade man stor förmögenhet fick man fler röster. Andra kammaren blev mer folklig, där hade ingen mer än en röst. Men kvinnorna stod som tidigare utanför, liksom de flesta arbetare. För att få rösträtt måste man tjäna minst 800 riksdaler eller äga en fastighet som var värd 1000. Det var bara 25 procent av alla vuxna män som nådde upp till dessa krav.
• Ända fram till slutet av 1800-talet var kvinnan omyndig och behövde en förmyndare. Först var det fadern, sen maken. Hon fick int själv besluta vem hon skulle gifta sig med utan det bestämdes oftast av fadern och dt behandlades som en ekonomisk affär. Hon skulle också ha med hemgift, en viss summa pengar, och bruden skulle få en viss summa att leva på ifall maken dog. All egendom förvaltades av mannen och att gifta sig utanför sitt stånd var otänkbart.
• Många hade inte problem med äktenskapliga förbindelser innan den kyrkliga vigseln. Man menade då att det var trolovningen som var det viktiga. Men mycket stod på spel genom giftermålen. Familjen var de som skulle träda in om man blev sjuk eller gammal. Homosexualitet var förbjudet och belagt med hårda straff. Ogifta mödrar kunde stötas ur sin släkt och måste göra avbön under gudstjänsten. Deras barn saknade arvsrätt och kunde inte få några bra jobb. Sex utanför äktenskap var därav en stor risk. Graviditet utanför äktenskapet var den största självmordsorsaken bland unga kvinnor.
• För bönderna producerade man det man behövde och kvinnorna hade också många arbetsuppgifter. Bland arbetarna jobbade kvinnan ofta utanför hemmet vilket gav henne en friare ställning. Men hon hade fortfarande huvudansvaret för hem och barn. För borgarna ansågs det opassande att kvinnan skulle arbeta utanför hemmet men det mesta av jobbet i hemmet gjordes av tjänstefolk. Moderns uppgift var främst moralisk och känslomässig.
• I och med de växande städerna och industrialismen blev fattigdomen ett hinder för att gifta sig och bilda familj. Man hade inga egendom att överföra vid giftermålet som snarare var en ekonomisk transaktion. Färre gifte sig och fler barn föddes utanför äktenskap.