Västerlandet erövrar världen

• I och med färre krig och bättre hygien dog allt färre människor. Under 1800-talet dubblades Europas befolkning. När det blev missväxt så kunde man importera mat med de nya järnvägarna. Men samtidigt var det inte alltid så lätt att försörja sig på hemorten, där all jord redan var upptagen. Därför spred sig en anda av uppbrott i samhället. Den mest dramatiska folkomflyttningen var utvandringen till Amerika.
• Med emigration brukar man tala om push och pull-faktorer. Pushfaktorer är de missförhållandena i det egna landet, och pullfaktorer var de lockande med landet man emigrerade till. Genom brev och reklambroschyrer spreds berättelserna om hur man kunde få egen jord på prärien, högre löner och större frihet i Amerika. Även andra kontinenter, som Australien och Sydamerika, fick ta emot emigranter. Men framför allt drog människorna in till städerna, där fabrikerna erbjöd nya möjligheter att försörja sig.
• Den andra industriella revolutionen kom mot slutet av 1800-talt och början av 1900-talet. Att kunna producera stål i storskaliga kvantiteter samt elektriciteten som kund överföra energi på långa avstånd var bidragande faktorer till detta. Samtidigt innebar förbränningsmotorn att också oljan började komma till användning som kraftkälla. Nu dök nya uppfinningar fram i strålande fart: telefonen, radiotelegrafen, grammofonen, glödlampan, flygplanet och cykeln, för att bara nämna några. Industrin tog nu vetenskapen till hjälp i större skala än nånsin förr.
• I början var alla industrier ägda av ett par människor, ofta av familjer. De var då personligen ansvariga för företaget och dess verksamhet. Men efterhand blev det i allt fler länder tillåtet att bilda aktiebolag. Där kunde vem som helst köpa andelar (aktier) och få del i vinsten. Om företaget gick omkull förlorade man bara värdet av de egna aktierna. Detta gjorde att fler vågade satsa sina pengar i industrin. När produktionen bedrevs i större skala kunde man också organisera arbetet på ett effektivare sätt.
• Arbetet på företag blev allt mer enformigt då ledningen ville effektivisera produktionen så mycket som möjligt. Genom att tillverka långa serier av varor kunde arbetet brytas ned i mindre moment vars utförande planerades i detalj av företagets ingenjörer. Detta sätt att effektivisera arbetet brukar kallas för taylorism efter den amerikansk ingenjör som utvecklade metoderna. Helst borde man också använda sig av utbytbara delar som alltid var identiska och kunde sättas samman på samma sätt varje gång. Arbetet för de anställda blev hårdare styrt, stressigare och mera enformigt än tidigare.
• Marknaden där alla de nya varorna såldes växte inte alltid lika snabbt. För att bli av med sina produkter måste företagen tävla med varandra och sänka sina priser. Följden blev återkommande kriser där många företag slogs ut. Det blev färre och större bolag i varje bransch som ibland bildade samarbeten med varandra, så kallade karteller, för att hålla vinsterna uppe. Detta satte principerna om fri handel på spel. Även länder började införa tullar för att skydda ekonomin, främst gentemot jordbrukskonkurrensen med USA. Trots detta ökade världshandeln.
• Arbetet i fabrikerna var mer kontrollerat och inrutat än vad emigranterna var vana vid hemifrån, och krävde stor vaksamhet så att man inte skadades i maskinerna. Man hade inget skydd om man blev sjuk eller arbetslös. Bristen på trygghet gjorde att arbetarna ofta hamnade i ett underläge gentemot arbetsgivarna, som kunde spela ut de arbetssökande mot varandra. Arbetarna bildade så småningom fackföreningar och ställde krav på arbetsgivarna. Detta möttes med hårt motstånd men man bildade egna skyddsnät och kassor för att förenkla situationen.
• Rösträtten var begränsad i Europa 1850. Fattiga var utestängda och rika kunde ibland få fler röster. I många länder behöll kungarna makten över utrikes- och försvarspolitiken. De konservativa tyckte att enbart de med privat egendom bör ha rösträtt. Också många liberaler var till en början skeptiska mot att låta de fattiga vara med och bestämma, men efter hand ändrade de uppfattning med hänvisning till idén om alla människors lika värde. I början av 1900-talet genomfördes demokratiska reformer i allt fler länder, ofta därför att de styrande insett att detta var bättre än att riskera revolter
• Många, också bland kvinnorna, ansåg att det var skadligt för samhället om kvinnorna blandade sig i politiken – deras uppgift var ju att sköta hem och barn. Så småningom växte sig emellertid kraven på lika rättigheter också för kvinnorna allt starkare. I Storbritannien bedrev de så kallade suffragetterna en uppmärksammad kampanj för kvinnlig rösträtt. Andra grupper höll en lägre profil och med tiden insåg åtminstone socialister och liberaler att principen om alla människors lika värde och rättigheter också måste gälla kvinnorna.
• Boken »Jorden runt på 80 dagar«illustrerar att den industriella revolutionen också var en stor kommunikationsrevolution. Både människor, varor och informationer kunde färdas längre och snabbare än någonsin förr. Bygder som varit isolerade från varandra knöts samman, och nya centra för råvaruutvinning, produktion och handel växte fram.
• På 1870-talet tog kapplöpningen om Afrika fart. Framförallt var det Storbritannien och Frankrike som lade under sig områden. Tyskland kom sent in i kapplöpningen och fick nöja sig med några enstaka kolonier. Också Belgien, Italien, Spanien och Portugal behärskade afrikanska landområden. Gränserna mellan de olika kolonierna drogs ofta med linjal på en karta. Vanligen gick de kors och tvärs över kontinenten utan hänsyn till gamla politiska uppdelningar eller var olika folkslag bodde. Européerna kunde tysta allt motstånd med deras vapen. Etiopien var det enda landet som klarade sig.
• Redan på 1700-talet hade britterna skaffat sig ett starkt fotfäste längs med Indiens kuster. Steg för steg utvidgade de sedan sitt herravälde över hela den indiska halvön. I sitt styre över Indien försökte britterna först aktivt främja kristendomens utbredning och förändra indiska levnadsmönster. Detta ledde till starkt motstånd och år 1857 bröt ett uppror ut mot kolonialstyret, Sepoysupproret. Därefter blev britterna försiktigare. Man inrättade skolor för att kunna styra landet med hjälp av indiska tjänstemän. Gamla härskare fick behålla sin lokala makt så länge de underordnade sig britterna.
• Kina var det mäktigaste landet i Asien. De hade te, siden och porslin men de var inte intresserade av européeiska varor så handel måste ske med silver. I början av 1800-talet började emellertid britterna sälja indiskt opium i Kina. När de kinesiska myndigheterna försökte stoppa narkotikahandeln utbröt 1839 det så kallade opiumkriget. Efter ett par års krig måste Kina ge vika. Opiumhandeln släpptes fri och Hongkong blev en brittisk koloni. Detta skedde främst pga inre motsättningar i Kina som gjorde det svårare för staten att hävda sig själv.
• Vid sekelskiftet 1900 såg det ut som att Kina alldeles höll på att falla sönder och delas upp mellan de imperialistiska staterna. Men dessa ville inte riskera en konflikt med varandra om det väldiga riket. Efter påtryckningar från USA kom man istället överens om alla länder skulle få tävla fritt med handel och investeringar i Kina. Men man skulle inte upprätta fler kolonier i landet. Formellt förblev därför Kina en självständig stat.
• Ända fram till mitten av 1800-talet var Japan nästan helt isolerat från omvärlden. Få utlänningar släpptes in i riket och som japan riskerade man dödsstraff om man försökte ta sig ut ur det. Men 1853 lade sig en amerikansk krigsflotta utanför Tokyo och hotade att bombardera staden om inte Japan öppnade sina hamnar för fartygen. Många ansåg detta förnedrande men de insåg hur starka de främmande makterna var. 1867 genomfördes en statskupp och Japan fick en stark centralmakt. På kort tid förvandlades Japan till en modern industristat. De hävdade sig runt världen som en imperialistisk stark stat.
• I Nordamerika växte sig under 1800-talet USA allt större och mäktigare. Priset betalades av den amerikanska ursprungsbefolkningen som pressades allt längre in i öknar och bergsområden. Men till skillnad från England och Frankrike skaffade sig USA bara enstaka kolonier. Istället hävdade man sina intressen på andra sätt. Amerikanska företag gav sig in i Kina och i Latinamerika där de tog över viktiga råvarutillgångar. Spanien och Portugal förlorade makt i Sydamerika där det spreds självständiga stater här och var.
• Kolonisationen drevs främst av ekonomiska intressen och att kunna säkra råvaror som tobak och kaffe. Genom erövringarna kunde man således erbjuda goda möjligheter för näringslivet i hemlandet. Samtidigt bidrog kapplöpningen mellan stormakterna till att skynda på erövringarna. Det blev också en statusmarkering och det gick hand i hand med nationalismen.
• Darwins »Om arternas uppkomst« motiverade de dåliga uppförandet mot ursprungsbefolkningen och rasismen.  Det låg i utvecklingens intresse att »de undermåliga raserna« tvingades till underkastelse. Sådana tankar kom förstås i konflikt med andra västerländska värderingar, som kristen barmhärtighet och upplysningens budskap om alla människors lika värde. Därav blev även förklaringen om att erövringarna var ett sätt att hjälpa folket bli "civiliserade och kristna".
• Industrialiseringens spridning och kapplöpningen hade lett till växande konkurrens mellan länderna. Samtidigt blev det nationalistiska tänkandet allt mer aggressivt. Tyskland blev en stormakt och de byggde upp sin flotta för att försöka utmana Storbritannien. Storbritannien svarade genom att gå i förbund med Frankrike och Ryssland. Tyskland var allierade med Österrike-Ungern. Det var särskilt spänt i Bosnien där serberna ville vara självständiga. Ryssland, som ville samla alla slaviska språk hade en hemlig pakt med Serbien och lovade att stödja landet om Österrike skulle gå till angrepp.
• 28 juni 1914 sköts Österrikes kronprins Frans Ferdinand och hans Hustru i Sarajevo. Attentatsmännen greps omedelbart. De visade sig tillhöra en serbisk terroristorganisation, Svarta Handen. Österrike gick till angrepp mot Serbien efter att de vägrat gå med på deras orimliga förhandlingskrav. Nu aktiverades hela det europeiska allianssystemet. Serbien fick stöd av Ryssland som förklarade krig mot Österrike. Österrikes allianspartner Tyskland gick ut i krig mot Ryssland och Frankrike för att gå till anfall innan motståndarna gjorde det. I nästa steg förklarade Storbritannien krig mot Tyskland.
• Tyskland stod inför problemet att föra krig på två fronter samtidigt – mot Ryssland i öster och Frankrike-Storbritannien i väster. De tyska generalerna satte in huvuddelen av sina styrkor i väster i hopp om att Ryssland skulle behöva flera veckor för att mobilisera. Men när ryssarna gick till anfall snabbare än väntat tvingades den tyska krigsledningen flytta över styrkor till östfronten. På västfronten fastnade däremot den tyska offensiven i ett ställningskrig, där arméerna låg förskansade i ett system av skyttegravar genom hela norra Frankrike.
• Det stillastående skyttegravskriget var resultatet av en krigsteknik som gjorde det lätt att försvara sig men svårt att gå till anfall. Tidens nya vapen var kulsprutan, som kunde avlossa hundratals skott i minuten. För att slå ner det starka försvaret lät man artilleriet under flera timmar bombardera motståndarens skyttegravssystem innan man ryckte fram. Även giftgas användes i samma syfte. Men det hjälpte inte. Varje anfall var ett självmordsuppdrag.
• Den ständiga skräcken för granatexplosioner och lömska gasangrepp gjorde att nerverna hela tiden befann sig på bristningsgränsen. Vardagen i skyttegravarna var ett kaos av lera, löss och råttor. När anfallsordern kom visste alla att chansen att överleva var minimal. Också civilbefolkningen drabbades hårt. Bojkottning och blockering av tysk handel ledde till svält. Tysklands motvapen blev u-båtsattacker mot fartyg på väg till eller från brittiska hamnar. Detta drabbade också neutrala stater, däribland USA. Offensiven resulterade i att USA förklarade krig mot Tyskland.
• På östfronten lättades trycket när tsaren föll 1917 och kommunisterna tog makten. I mars 1918 inledde tyskarna en rasande offensiv för att bryta skyttegravskrigets dödläge. Men anfallet körde fast efter enorma förluster, och på sommaren kunde västmakterna gripa initiativet. En och en halv miljon amerikanska soldater hade skeppats över till Frankrike, och dessutom kunde man sätta in bepansrade stridsvagnar. Tyskland drevs tillbaka och de ledande generalerna insåg att kriget aldrig skulle vinnas.
• Samtidigt som USA gick in i kriget så stod Tyskland inför en inre kollaps. Runt om i landet pågick strejker i protest mot kriget och bristen på mat. I början av november utbröt ett myteri inom flottan och på flera frontavsnitt började soldater att desertera. Kejsaren tvingades att abdikera. Den elfte november kapitulerade Tyskland.
• I fredsförhandlingarna i Versailles utanför Paris på våren 1919 fick inte Tyskland och de andra besegrade staterna delta. USA:s president Wilson förespråkade en mild fred. De europeiska staterna hade ett mer kallhamrat synsätt. Särskilt Frankrike förespråkade hårda villkor som skulle säkra att Tyskland inte skulle kunna gå till angrepp mot grannstaterna. Tyskland förlorade samtliga kolonier och fick lämna ifrån sig betydande landområden.  De förbjöds också att hålla flotta och flygvapen, och arméns storlek fick inte överskrida 100 000 man. De skulle även betala ett ruinerande skadestånd.
• Till krigets förlorare hörde också Österrike-Ungern och Osmanska riket. Det österrikiska kejsardömet upphörde. Istället försökte man tillämpa principen om nationellt självbestämmande vilket innebar att det bildades ett pärlband av nya stater i östra Europa av de folkslag som bott i kejsardömet. Ur spillrorna av Osmanska riket uppkom Turkiet som en ny nationalstat. Samtidigt delade Frankrike och Storbritannien upp de arabiska områden som legat under osmanskt styre sinsemellan.
• Under kriget hade alla människor fått offra sig, rika och fattiga, män och kvinnor. Detta gav ökad tyngd åt kraven på allmän rösträtt. I flera länder var det nu som demokratin fick sitt definitiva genombrott. Det var således ett i många avseenden nytt Europa som växte fram efter kriget. Ingenstans var emellertid förändringarna lika genomgripande som i Ryssland.
• Våren 1918 spred sig en svår influensa över Västeuropa. Minst tre dagar låg de drabbade utslagna under hög feber. I alla krigförande länder kontrollerades media noga och nyheten att en svår smitta drabbat landet fick inte tryckas. Det enda land där man skrev om saken var Spanien som stod utanför kriget. På så vis fick influensan sitt namn: spanska sjukan. När man trodde att sjukan började ebba ut kom det tillbaka, men denna gången hade den muterats och blivit dödlig. 20-50 miljoner dog.
• Ryssland på sent 1800-tal var en motpol till dåtidens allt mer utvecklade, friare västerländska länder. Det mesta av jorden ägdes av godsägare och brukades av fattiga bönder som ända fram till 1861 var livegna och betraktades som godsägarens egendom. Oppositionen växt men de som protesterade riskerade att bli fängslade. På landsbygden fanns stort missnöje bland bönder. De socialdemokratiska mensjevikerna ville ha en fredlig omvandling med demokratiska reformer. Revolutionärgruppen bolsjevikerna menade att man bara kunde ta makten genom väpnat uppror.
• Ryssland hade stora motgångar i början av 1900-talet. Man förlorade ett krig mot Japan, de följande bonderevolterna kunde bara slås ned med stor svårighet och de gick från nederlag till nederlag under första världskriget. 1916 drabbades de av svår missväxt och svält. Soldater vid fronten saknade kläder och mat. Detta ledde så småningom till februarirevolutionen.
• Revolutionen kom snart därpå. I februari 1917 blandade sig strejkande arbetare i St. Petersburg med folkmassorna på gatorna och plundrade butikerna. Inkallade soldater vägrade skjuta mot folket och vände istället vapnen mot sina officerare. Upprorsmännen bildade råd, så kallade sovjeter, som spred upproret över landet och tog över administrationen av transporter, polismakt och livsmedelsförsörjning. Tsaren avgick efter en vecka.
• Efter det att tsaren störtats bildades en provisorisk regering dominerad av liberaler. De hade en försiktig politik och ville fortsätta kriget i Europa. Men kriget gick dåligt och allt fler soldater lämnade fronten. Lenin och hans bolsjeviker fick mer inflytande. De bedrev en massiv propaganda efter slagorden: "Fred, Bröd, Jord, All makt åt sovjeterna!". Den 26 oktober skulle alla sovjeter i landet samlas till kongress. Då beslöt Lenin att ta makten med våld. 26 oktober stormade bolsjevikerna den provisoriska regeringens säte, Vinterpalatset, och besatte andra viktiga platser i landet.
• Efter att Lenin kommit till makten inledde han fredsförhandlingar med Tyskland och förklarade att godsägarnas jord skulle delas ut till bönderna. Men när det väl hölls val fick de bara en fjärdedel av rösterna. Lenin upplöste den valda församlingen och förklarade att demokrati var ett sätt att dölja de rikas makt. Hans anhängare antog efter några månader den nya benämningen kommunism.
• Den kommunistiska regimen befann sig 1918 i ett mycket utsatt läge. Trupper som var motståndare till bolsjevikerna gjorde uppror och fick militärt stöd från västmakterna. I stora delar av landet rådde anarki. För att säkra kontrollen över Ryssland skärptes den kommunistiska diktaturen. All opposition slogs brutalt ner, bönderna tvingades med våld leverera livsmedel till städerna, och arbetarna ställdes under militär disciplin i fabrikerna.
• Den kommunistiska regimen i Ryssland blev snabbt en inspirationskälla för upprorsrörelser i både den industriella och koloniala världen. Arbetarrörelsen splittrades och i praktiskt taget alla länder bildades kommunistiska partier inriktade på att göra revolution. Att förhindra kommunismens spridning blev en gemensam angelägenhet för regeringarna i hela den kapitalistiska världen.
• Sammanlagt emigrerade mer än en miljon svenskar mellan 1850 och 1914. Framförallt utvandrade svenskarna av ekonomiska skäl. När arvet skulle delas upp kunde bara ett av barnen ta över gården. USA lockade med jord att bruka och goda löner. Det fanns även politiska skäl. I Sverige höll prästerna strikt uppsyn över seder och tankesätt. I jämförelse framstod USA som ett frihetens land. Efter 1910 var det dock fler som invandrat än utvandrat, de flesta invandrare hade återvänt hem. Också i Sverige började utvecklingen se ljusare ut, både vad gällde löner och politiska rättigheter.
• På 1890-talet kom Sveriges industriella genombrott på bred front. Gamla näringar baserade på malmen och skogen förnyades. Nya industrier tillkom. Inom järnhanteringen drog man nytta av en stark europeisk efterfrågan på järn och stål. Man använde Thomasprocessen för att få smidbart stål. Samtidigt utvecklades skogsindustrin av den nya tekniken att på kemisk väg framställa pappersmassa ur träfiber. Förnyelse av industrin byggde på utländska idéer. Men en rad nya industrier tillkom av svenska original idéer, så kallade snilleindustrier.
• 1876 reparerade Lars Magnus Ericsson telegrafapparater åt SJ. Han började experimentera och utvecklade den första handmikrofonen. Därmed kunde man tillverka bordstelefoner som var lätta att hantera. ASEA grundades i Västerås där chefsingenjören Jonas Wenström utvecklat en ny teknik för användning av trefas växelström. Uppfinningen gjorde det lättare att överföra elektricitet över stora avstånd. ASEA blev snart världsledande på området. Många små verkstäder började utveckla egna produkter och effektiviserade produktionen med hjälp av ny teknik.
• Orsaken till att Sverige blev ett industriland var främst bättre tillgång till kapital. I slutet av 1800-uppkom flera affärsbanker som kunde erbjuda stora lån till växande industrier. Det blev också lättare att starta aktiebolag. Samtidigt gjorde staten stora satsningar för att stödja industrins utveckling. En annan orsak var att tiden runt sekelskiftet var en högkonjunktur i Europa. Efterfrågan på svenska produkter var stark och även i Sverige var tiderna goda med stigande löner bland städernas arbetare. Detta satte främst möbel- och textilindustri samt jordbruk i uppsving.