Från krig till krig

• USA hade under första kriget ingen större materiell förstörelse och deras ekonomi hade kunnat gå på högvarv i jämförelse med de europeiska stormakterna. År 1929 stod USA för 42 procent av världsproduktionen. Deras biltillverkning gick i spetsen för biltillverkning. Henry Ford växte upp under enkla förhållanden på en bondgård utanför Detroit och arbetade i ungdomen som verkstadsmekaniker. Hans första bilmodell 1896 hade cykelhjul och en motor på fyra hästkrafter. 1903 startade han en egen bilfabrik.
• Ford menade att detta skulle bli möjligt om man förvandlade bilen från en lyxartikel till en massprodukt. Om detaljerna i varje bil gavs en exakt likadan utformning kunde arbetsuppgifterna med att sätta samman bilarna delas upp i små bitar. Arbetarna kunde stå i långa rader längs ett löpande band. Produktionskostnaden minskades avsevärt. Detta spreds till andra konsumtionsvaror. Hade man inte råd kunde man betala på avbetalning för första gången nånsin. Detta spreds också till Europa och inledde det glada tjugotalet med  Kortare arbetstider, högre löner och ett ökat utbud av konsumtionsvaror.
• Radio och grammofon fick sitt genombrott på 20-talet och Hollywood började byggas upp med sin filmindustri. Klädmodet blev djärvare med korta kjolar och kortklippt hår. För vissa var detta höjden av omoral medan andra tyckte att det symboliserade frihet. Arbetslösheten förblev hög, även i USA, och det var långtifrån alla som fick del av masskonsumtionens växande varuutbud eller deltog i det hektiska nöjeslivet.
• Hösten 1929 kom den stora börskraschen på wall street. Under de goda åren hade skriverier om framtida vinster lockat många människor att köpa aktier. Ökad efterfrågan hade drivit upp börskurserna.  Aktiepriserna steg, och så länge alla trodde att vinstökningarna skulle fortsätta fanns det ingen hejd på köplusten. Men under sommaren 1929 började en del varor falla i pris i brist på köpare. Några stora aktieägare började sälja ut sina värdepapper, och ryktena om en kommande nedgång spred sig. Alla ville plötsligt sälja sina aktier, men ingen ville köpa. 9000 banker stängdes eller gick i konkurs.
• USA hade varit motorn i den europeiska ekonomins återhämtning efter kriget men efter börskraschen krävde de tillbaka sina lån och stoppade importen. Mellan 1929 och 1932 sjönk världsproduktionen med 40 procent och världshandeln med 60. I avsaknad av arbetslöshetsförsäkring var de flesta hänvisade till den offentliga fattigvården vilket inte var mycket hjälp. I en del länder anordnades nödhjälpsarbeten som villkor för understöd. Folk fick tigga och man kunde inte klaga på det arbeten som fanns. Fler förlorade framtidstro.
• Att förklara och peka ut en lösning på krisen var politikernas uppgift. Men de flesta regeringar var passiva. De menade att bara marknadskrafterna fick råda skulle ekonomin snart komma i balans. Den engelske nationalekonomen John Maynard Keynes menade att krisen berodde på bristande efterfrågan. Keynes menade att staten borde låna pengar och satsa på offentliga investeringar och bidrag.
• Franklin D. Roosevelt tog an Keynes teori. Han förbättrade arbetslöshetsersättningen, betalade understöd till ruinerade bönder och startade byggen av vägar, skolor, sjukhus och kraftverk. Statsskulden fördubblades visserligen, men produktionssiffrorna steg, arbetslösheten minskade och nationalinkomsten ökade. Roosevelt kallade sin politik för "The New Deal". Men det visade sig att den ekonomiska uppgången var kortvarig. 1937‒38 började siffrorna återigen peka nedåt både i USA och i Europa. Världsekonomin förblev krismärkt 30-talet igenom. Många vände sig till sovjets ideal istället.
• År 1920 förbjöds tillverkning och försäljning av alkoholdrycker i USA. Antalet spritutskänkningsställen fördubblades under 20-talet. Kring 1930 fanns 32 000 illegala spritklubbar, så kallade »speak-easies«, bara i New York. Både tillverkning och försäljning av alkohol togs över av gangsters. Förbudstiden blev en guldålder för den organiserade brottsligheten i USA. Gangsterligorna var snart storföretag med tusentals anställda. Mest berömd har utvecklingen i Chicago blivit, där Al »Scarface« Capone under 20-talet mördade och mutade sig till titeln som gangsterkung.
• År 1921 hade bolsjevikerna efter tre års blodigt inbördeskrig säkrat den makt de erövrat i revolutionen 1917. Ekonomin skulle inte styras av marknaden. Istället skulle staten bestämma vilka varor som skulle produceras, vad de skulle användas till och vad de skulle kosta. Detta kallades planekonomi. Lenin ansåg dock att man i viss mån behövde använda marknadskrafterna för att få hjulen i rullning. Bönderna skulle få så bra betalt att de självmant valde att producera mera och sälja i städerna. Även inom industrin blev friheten större.
• Det var inte bara förbjudet att bilda andra partier än det kommunistiska, utan också att fritt utbyta åsikter inom detta parti. Stalin var av rätt enkelt ursprung och saknade högre utbildning. När de flesta i partitoppen befunnit sig i exil under perioden fram till 1917 hade han arbetat som organisatör av det underjordiska motståndet i Tsarryssland. År 1922 blev han partiets generalsekreterare. Från den positionen kunde han bygga upp starka förbindelser. Efter Lenins död 1924 tog han över.
• Jordbruket i sovjet kollektiviserades. I varje by tvingades bönderna slå ihop sina gårdar. På så vis skulle jordbruket bli effektivare. Samtidigt byggdes nämligen industrin ut, i stor skala och på kortare tid än någon trott var möjligt. Omvandlingen genomfördes med hjälp av femårsplaner, där myndigheterna bestämde priser och löner och hur mycket av varje vara som skulle tillverkas. Fler lärde sig läsa och skriva.
• Kollektiviseringen av jorden väckte bittert motstånd, särskilt i de bördiga jordbruksdistrikten i Ukraina. Många bönder slaktade hellre sina djur än lämnade dem till kollektivet. Trots de katastrofala förhållandena inom jordbruket pressade regeringen upp spannmålsexporten till det dubbla. Också stadsbefolkningen måste göra stora uppoffringar. Det mesta av landets resurser användes till investeringar i gruvor, stålverk och kraftutbyggnad. Mycket lite blev över för konsumtionsvaror åt folket. Många imponerandes av industrialiseringen men ännu fler var rädda för det politiska förtrycket.
• År 1936 startade en serie rättegångar i Moskva. Nästan hela den gamla ledningen i bolsjevikpartiet och de flesta höga militärer dömdes till döden för förräderi. Flera hundratals partimedlemmar och statstjänstemän avrättades. Över hela landet hade man byggt upp ett jättelikt system av tvångsarbetsläger, den så kallade Gulagarkipelagen. Det var straffarbetare som utförde många av de väldiga utvecklingsprojekt, som på 1930-talet väckte omvärldens beundran. Många dog av svält och köld.
• Efter första världskrigets slut hade Tyskland övergått från kejsarmakt till demokrati. Alla män och kvinnor lika rösträtt. Men samtidigt fanns det stora konflikter i samhället. Nöd och svält bredde ut sig bland arbetarna, som vid flera tillfällen gjorde uppror men brutalt slogs ner av militären. Högern tog avstånd från alla människors lika värde. Högerkrafterna anknöt också till den bitterhet som många tyskar kände mot Versaillesfreden. Ledande militärer spred dolkstötslegenden, som gav de demokratiska partierna skulden för nederlaget i första världskriget. Partisplittringen var stor.
• Skulden Tyskland skulle betala enligt Versaillefreden var ruinerande. Som följd av detta ockuperade Frankrike 1923 Ruhrområdet, det främsta industridistriktet i Tyskland. Men tyskarna gjorde motstånd genom att stoppa produktionen i fabrikerna. När regeringen i Berlin tryckte upp stora mängder sedlar för att ge ekonomiskt stöd åt företag och arbetare i Ruhr utbröt en inflation. Företag med stora lån blev nästan skuldfria, medan folk ur medelklassen som sparat på bankerna förlorade allt de hade. Detta spädde på den politiska oron.
• I München gjorde en grupp som kallade sig nationalsocialister ett försök att ta makten men misslyckades. Efteråt dömdes ledaren Adolf Hitler till fem års fängelse. Då hade han skrivit Mein Kampf, där han berättade om sitt liv och lade fram nazisternas politiska program.
• För nazisterna fick den enskilda människan sitt värde bara genom att underordna sig nationens vilja. Denna kunde inte fastställas genom omröstningar och riksdagsbeslut utan bara genom starka personligheter som pekade ut vägen framåt. De såg historien som en kamp mellan raser. Främst bland raserna stod den ariska som hörde hemma i Tyskland och andra delar av norra Europa. Man menade att befolkningen skulle rensas, judarna pekades särskilt ut. Kvinnor fick även en underordnad position igen. Hitler utnyttjade längtan efter nationell samhörighet och de dystra åren för att få med sig folket.
• Tyskland började få ordning på sin ekonomi igen med hjälp av USA men efter börskraschen drabbades Tyskland hårdast i Europa. 6 miljoner människor blev arbetslösa. Detta ledde till att den tyska demokratin hamnade i en djup kris. Det var svårt att bilda handlingskraftig regering pga partisplittringen. Allt fler blev extremister som sökte sig till starka män. På vänstersidan gynnades kommunismen. Ännu större var Hitlers parti som ökade från 12 till 230 mandat och blev det största partiet i riksdagen. Stödet växte bland medel- och arbetarklass.
• 1932 var det politiska läget kaotiskt i Tyskland. I detta läge beslöt några av politikerna på högerkanten att samarbeta med Hitler. Genom att utnyttja nazisterna ville man bilda en stark regering som stabiliserade den politiska situationen och stoppade hotet från vänster. En vecka före valet brann riksdagshuset ner. Branden var anlagd av en pyroman, men Hitler kastade skulden på kommunisterna. Valkampanjen avslutades med förföljelser mot kommunistiska politiker, som arresterades av polisen. Genom hot och löften fick Hitler till slut en majoritet och avskaffade demokratin.
• När Hitler kommit till makten knöt han an till de traditionella makthavarna i Tyskland, både inom näringsliv och inom förvaltning. År 1934 svor alla officerare inom armén sin trohetsed till honom. Gestapo, den hemliga polisen, spärrade in politiska motståndare i koncentrationsläger. Sträng censur infördes. I många städer genomförde man bokbål, där kritiska författades skrifter brändes. I skolan lärde sig elever om rasrent och på fritiden var de med i Hitlerjugend där de utbildades militärt. Arbetslösheten gick ned och därav växte stödet.
• Tyskland var inte det enda landet där demokratin rasade. I Italien hade det fascistiska partiet med ledaren Benito Mussolini redan under 1920-talet upprättat en diktatur som på många sätt påminde om Hitlers Tyskland. År 1939 kunde 17 av världsdelens 27 stater betecknas som diktaturer. Det var framförallt i norra och västra Europa som demokratin överlevde.
• Först ville Hitler frigöra Tyskland från Versaillesfredens begränsningar. Sedan ville han sammanföra alla tysktalande människor i ett rike. Slutligen skulle detta rike bli större genom nya erövringar, framför allt österut. Hitler dolde inte att han var beredd att gå i krig för målen. När nazisterna kom till makten vägrade de betala skadeståndet från Versaillesfreden. Värnplikten återinfördes och man började bygga upp en slagkraftig tysk krigsmakt. De marscherade in i Rhenlandet som gränsar till Frankrike, ett område som inte fick militariseras enligt Versaillesfreden.
• Bland länderna som gränsade till Tyskland hade Österrike en helt igenom tysktalande befolkning. Många av landets sex miljoner invånare beundrade nazismen. Därför mötte de tyska trupperna inget motstånd när de i mars 1938 tågade in i Österrike. De ville även ha Tjeckoslovakien som var ett av de få demokratiska länder. Frankrike hade allierat sig med Tjeckoslovakien, och Tyskland med sovjet, men de kunde inte hålla sitt löfte. Vid ett möte i München hösten 1938 gick de med på de tyska kraven. Tjeckiska politiker fick inte närvara.
• England och Frankrike valde att blunda för Tysklands framgångar. En orsak var förstås krigströttheten i dessa länder. En del politiker såg också med sympati på Hitlers antikommunism. Särskilt i England tyckte många att Versaillesfreden varit för hård och accepterade därför att Tyskland bröt mot den. Tjeckoslovakiens öde var dessutom inget som vägde tungt. Tanken med ett tysktalande land var ju inte orimlig. Chamberlain ville inte gå i krig med Tyskland utan syftade på "fred i vår tid".
• Under 30-talet i Europa var det spanskt inbördeskrig. En folkfront av liberaler och socialister vunnit valet 1936 och bildat regering. Detta ledde till att general Francisco Franco gjorde uppror, med stöd från högern och delar av krigsmakten. Italien och Tyskland ställde sig bakom generalen. En värnlös civilbefolkning fick betala priset. England och Frankrike tog ställning mot Franco men de förblev passiva. Bara från Sovjetunionen fick regeringen ett visst stöd. Frivilliga från alla länder ställde upp som soldater för regeringens skull. Franco segrade 1939 och inrättade en militärdiktatur.
• Den gemensamma insatsen i Spanien svetsade samman Tyskland och Italien. I en allians riktad mot Sovjetunionen knöt Tyskland samtidigt band med den japanska militärdiktaturen som visat stora industriella och militära framsteg.  År 1931 invaderade japanska trupper Kina i ett krig som skulle fortsätta ända till 1945. På så vis upprättades under 30-talets senare del en axel Berlin-Rom-Tokyo, som förenade tre stater med stora erövringsplaner.
• Efter att Hitler fått Tjeckoslovakien så ställde han krav på västra Polen. För England och Frankrike stod det klart att Hitler ville göra Tyskland till den dominerande makten i Europa. De lovade att gå i krig om Tyskland anföll Polen. Sommaren 1939 försökte de också få med Sovjetunionen i alliansen. Efter uppgörelsen i München var Stalin misstänksam mot västmakterna. I augusti 1939 undertecknade Tyskland och Sovjetunionen en pakt vid ett möte i Moskva, Molotov-Ribbentroppakten, som innebar att de skulle vara neutrala mot varandra.
• Sovjet och Tyskland hade tidigare varit fiender men nu hade de gemensamma intressen. Hitler ville undvika ett tvåfrontskrig och Stalin ville vinna tid för att rusta upp inför det stundande kriget. I ett hemligt tilläggsprotokoll godkände Hitler att de baltiska staterna, Finland, östra Polen och delar av nuvarande Rumänien skulle läggas under ryskt herravälde. På så vis röjde pakten väg också för sovjetiska erövringar. Hitler kunde nu realisera sina planer och marscherade in i Polen 1 September 1939. Andra världskriget hade börjat.
• Tyskland gick snabbt in i Polen. Genom stridsflyg bombades först fiendens försvarsställningar. Sedan följde stora kolonner av stridsvagnar som rullade in över frontlinjen och splittrade motståndarnas styrkor. Tyskarna kallade sin nya krigsteknik för blixtkrig. Några veckor efter det att Tyskland gått in i Polen från väster ryckte Sovjet in i landets östra delar. Även de baltiska staterna och finska gränsområden ockuperades av Sovjetunionen med motivationen att bygga upp starkt skydd mot väst. Frankrike och Storbritannien förklarade direkt krig men var passiva.
• I april 1940 gick den tyska armén in i Danmark och Norge. Danmark kapitulerade omedelbart. Norge bjöd däremot motstånd, men erövrades snart. Den 10 maj anfölls Frankrike i en ny blixtkrigsmanöver. Genom att gå genom Ardennerna kunde Hitler runda Frankrikes försvarslinjer. Efter en månad var de i Paris. Hela norra och västra Frankrike ockuperades. En lydregering med säte i den sydfranska staden Vichy fick styra resten av landet.
• Churchill blev premiärminister 1940. Hans uppmaning om motstånd och offervilja hade stor betydelse för sammanhållningen. Storbritannien måste erövras från havet, och då dög inte blixtkrigstaktiken. Om britterna erkände Tysklands herravälde över kontinenten skulle möjligen Hitler ha varit beredd att acceptera deras maktställning i andra världsdelar. Men Churchill vägrade att ens förhandla. Tyskland började skicka bombflyg 1940 för att slå ut militären och större städer, och således förhindra järnvägstransport m.m. Britterna försvarade sig framgångsrikt med hjälp av ny radarteknik.
• I samband med Frankrikes nederlag gick Italien med på Tysklands sida. På sommaren 1940 anföll han Grekland och de brittiska styrkorna i Egypten. De möttes av stora svårigheter och fick till slut hjälp av Tyskland. Tyskland ockuperade Bulgarien, Jugoslavien och Grekland. De sände också en pansarkår till Nordafrika, där de drev britterna österut för att kunna ta Suezkanalen.
• Storbritannien vägrade att ge upp och förlitade sig helt av krigsmaterial och livsförnödenheter från USA. Tyskland försökte stoppa leveranserna med hjälp av minor och ubåtar vilket bara stärkte USAs motivation att skicka förnödenheter, trots att de ville hålla sig utanför kriget. Asien påverkades också då Japan utvidgat sitt välde. När Tyskland ockuperade Frankrike och Nederländerna kunde japanerna erövra det franska Indokina och holländska Indonesien.
• Den 22 juni 1941 angrep Tyskland Sovjetunionen. Trots att de tidigare samarbetat så var de ideologiska fiender. Tyskland erövrade Baltikum, Vitryssland och Ukraina och belägrade Leningrad hösten 1941. Sovjet överrumplades och led till en början svåra förluster och fick retirera. Stalin brände gröda och boskap, befolkningen evakuerades och viktiga industrier monterades ner. En kall vinter bröt ut och tyskarna svalt och frös ihjäl.
• När värmen återvände till Sovjet  våren 1942 inledde Tyskland en ny offensiv i södra Sovjet, mot oljekällorna vid Kaspiska havet. De nådde till Stalingrad, vid floden Volga. Tyskarna lyckades visserligen tränga in i staden. Men där blev de omringade av sovjetiska styrkor. Efter sex månader i köld och svält kapitulerade de, och hela den tyska sjätte armén hamnade i sovjetisk fångenskap.
• Den 7 december 1941 anföll Japan USA:s flottbas i Pearl Harbor på Hawaii. Därmed drogs världens ekonomiskt starkaste land in i kriget på de allierades sida. I Pearl Harbor slog japanerna ut större delen av den amerikanska Stillahavsflottan. Under de följande månaderna kunde man sedan utvidga sitt ostasiatiska välde ytterligare. Men i ett stort sjöslag vid Midway-öarna väster om Hawaii lyckades USA i juni 1942 slå ut halva den japanska hangarflottan. På hösten samma år stoppade britterna den tyska offensiven mot Suez i slaget om El Alamein.
• Genom Sovjets och USA:s inträde i kriget hade styrkebalansen skiftat på ett avgörande sätt. På sommaren detta år tillfogade Sovjetunionen det tyska pansarvapnet avgörande förluster i ett jättelikt fältslag vid Kursk. Samtidigt drev brittiska och amerikanska styrkor ut axelmakterna ur Nordafrika och landsteg på Sicilien. Man lyckades också ta kontrollen över det europeiska luftrummet. Man bombade Tyskland hårt. Stalin krävde allt ihärdigare att västmakterna måste öppna en andra front i Europa.
• Den 6 juni 1944 kom så invasionen i Normandie i norra Frankrike. I våg efter våg landsattes de brittiska och amerikanska trupperna på kusten, samtidigt som flygplan bombade de tyska försvarsställningarna. Härifrån avancerade de sedan nordost, medan den ryska offensiven fortsatte österifrån. På våren 1945 trängde de allierade in från båda håll i Tyskland. Den 30 april tog Hitler sitt liv i en bunker i Berlin, som höll på att erövras av sovjetiska trupper. Någon vecka senare var kriget i Europa över.
• Kriget i Ostasien fortsatte då japanerna vägrade kapitulera trots stora förluster. Den 6 och 9 augusti fällde amerikanarna de första atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Samtidigt anföll också Sovjet Japan. Nu gav Japan upp. Andra världskriget var slut.
• I takt med den tekniska utvecklingen har kapaciteten att döda och förstöra blivit allt större. Andra världskriget innebar ett nytt steg i denna utveckling. Alla länders resurser sattes in i kriget. I andra världskriget dog fler soldater, men också många fler civila än i något tidigare krig. Ett av de mest effektiva vapnen var bombplanet, som skapat en möjlighet att döda på avstånd med minimala egna förluster. Atombomberna är så förödande att de innebär ett hot mot hela mänskligheten. Hotet mot civila innebar också många fler flyktingar än förr.