Efterkrigstiden

• Ett uttryck för detta var bildandet av Förenta Nationerna. FN växte fram ur samarbetet mellan de allierade under kriget och fick sin slutliga form 1945. I general­församlingen fick varje land en röst, vilket speglade idén om allas lika rättigheter. Men det var bara säkerhetsrådet som kunde fatta bindande beslut. Där kunde de fem stormakterna USA, Sovjet, Storbritannien, Frankrike och Kina lägga in sitt veto.
• I slutet av andra världskriget träffades de stora ledarna för USA, Storbritannien och Sovjetunionen i Jalta och Potsdam för att diskutera vad som skulle hända efter kriget. Sovjet ville ha ersättning för den ödeläggelse som skett och garantier att västlandet inte skulle attackera. Stalin ville även ha de baltiska staterna och östra Polen. Tyskland fick betala skadestånd och Polen fick en del av Tyskland då de tappat stora delar landmassa.
• Churchill menade på att det fanns en järnridå över kontinenten och då syftade han på att Sovjet fick allt mer kontroll då han fått större landmassa i Europa efter kriget. Till en början styrdes länderna där av samlingsregeringar med olika partier. Ekonomiskt rådde ett mellanting mellan socialism och kapitalism. Men Sovjet satte gränser för ländernas självstyre och gynnade kommunisterna, som fick alltmer av makten. De andra partierna tvingades underordna sig. Det sista landet där kommunisterna tog makten var Tjeckoslovakien och det blev då klart för länder i väst att Sovjet ville erövra.
• 1947 sa president Truman att USA skulle hjälpa alla fria folk som kämpade mot försök från beväpnade minoriteter eller främmande intressen att vinna herravälde. Just då försökte en kommunistisk rörelse ta makt i Grekland. Uttalandet kom att kallas Trumandoktrinen. USA gick i spetsen för att hålla tillbaka kommunismen. Truman följde upp med Marshallplanen samma år, ett ekonomiskt hjälpprogram till Europa. Tanken var att få fart på ekonomin och undvika politiska kriser. Sovjet erbjöds hjälp men tackade nej.
• Efter kriget hade Tyskland delats upp i fyra ockupationszoner mellan segrarmakterna USA, Sovjet, Storbritannien och Frankrike. På sikt ville man ena Tyskland igen. Sovjet var fast besluten om att få skadestånd. Fabriker monterades ner och fraktades österut. USA ville få fart på det tyska näringslivet genom att knyta de till kringliggande marknadsekonomier.
• År 1948 infördes en ny valuta i de tre västliga ockupationszonerna och Sovjet anklagade västländer för att splittra Tyskland ännu mer. Sovjet spärrade då på alla markförbindelser med Västberlin för att svälta ut staden. Västmakterna lyckades kringgå detta med flygplan och Sovjet öppnade vägförbindelserna igen. Strax efter Berlinblockaden anordnades gemensamma val i de västliga ockupationszonerna, som hösten 1949 bildade Förbundsrepubliken Tyskland (BRD). Som en motpol bildades någon månad senare Tyska demokratiska republiken (DDR), som bestod av den sovjetiska ockupationszonen
• Samma år bildades Nato, ett militärt samarbetsorgan med västeuropeiska länder under USA:s ledning. Sovjetunionen svarade med att några år senare bilda Warszawapakten, östblockets militärallians. Det kalla krigets blockbildning i Europa var därmed slutförd.
• Under 1950-talet anknöt man i väst till den uppfattning som ledande amerikanska politiker gav. Enligt dem var Sovjetunionen den drivande kraften till kalla kriget. De var rädda för att Sovjet skulle expandera och ta hela Europa. Detta har dock ifrågasatts. Stalins främsta mål var istället att slå vakt om landets säkerhet genom att skapa en buffertzon av s.k. vänligt sinnade stater längs gränsen i väster. Både politiskt och ekonomiskt representerade Sovjet och USA helt skilda samhällssystem. Under kriget hade de samarbetat men konflikten blev oundviklig efter.
• Kinas grannland Korea hade i slutet av världskriget befriats från japanerna av amerikanska och sovjetiska trupper, som besatte var sin del av landet. Detta ledde till bildandet av två olika stater, i norr under kommunistiskt styre, i söder med en enväldig högerregering. 1950 angrep Nordkorea Sydkorea. USA ställde upp under FN:s fana till Sydkoreas försvar. Så småningom drev den amerikanska armén tillbaka nordkoreanerna ända upp till gränsen mot Kina. Då ingrep kinesiska trupper och fronten försköts söderut igen. Då förhandlades vapenstillestånd som gäller än idag.
• Kommunisternas maktövertagande i Kina 1949 och konflikten i Korea vidgade det kalla kriget. I USA medförde Koreakriget att försvarsbudgeten tredubblades och landet skaffade sig nu militärbaser i en rad länder runtom i världen. Men också Sovjet hade vid denna tid börjat framställa egna kärnvapen. Efter Stalins död hade man dock insett i Sovjet att man inte kunde vinna med en aggressiv politik. Istället lanserade de begreppet fredlig samexistens. Kapitalism och socialism skulle leva sida vid sida och utvecklingen skulle visa vilket som var det bästa, hävdade partichefen Nikita Chrusjtjov.
• Konflikten blev mindre spänd under Chrustjovs tid men västmakterna hade fortfarande kolonier och landområden i stora delar av världen. Genom att stödja frigörelsen av dessa fick Sovjet mer makt. När Fidel Castro tog makten i Kuba hamnade han i konflikt med USA genom att nationalisera fabriker och sockerplantager som tillhört amerikanska företag. Sovjet erbjöd hjälp och Kuba blev kommunistiskt.
• I augusti 1962 upptäckte amerikanska spaningsplan att Sovjet byggde upp avskjutningsramper för kärnvapenrobotar på Kuba. Då skulle de även kunna nå USA. I ett dramatiskt TV-tal krävde presidenten Kennedy att avskjutningsramperna på Kuba skulle förstöras och att USA var berett att ta till stridsåtgärder annars. Krisen löstes genom direkta kontakter mellan Kennedy och Chrusjtjov, som gick med på att montera ner baserna om USA lovade att ta bort sina missiler från Turkiet. Efter Kubakrisen upprättades en direkt telefonförbindelse mellan Washington och Moskva för att underlätta kontakter.
• Genom det kalla kriget hade en situation av kapprustning triggats igång där USA och Sovjet drev varandra att utveckla allt fler och allt kraftigare vapen. Det uppstod en terrorbalans där priset för att använda sina vapen upprätthöll freden. När USA och Sovjet under 1960- och 70-talet ingick en rad avtal om kärnvapen var det en lättnad för många men nya kärnvapenmakter som Frankrike och Kina vägrade skriva under. Man enades enbart om ett övre tak för upprustning. Förbindelserna ökar och det rådde en avspänningspolitik efter Kubakrisen.
• Marshallplanen gjorde att Europa fick ekonomisk hjälp men för att undvika osäkerhet på valutamarknaden med hastiga kurssvängningar och devalveringar införde man Bretton Woodssystemet. Medverkande valutor knöts genom ett fast värde till dollarn, som i sin tur garanterades ett visst värde i guld. De flesta länder var överens om att skapa trygga förutsättningar för människor och företag. När konjunkturen mattades ökade man statens utgifter för att förstärka efterfrågan. När det gick bra tog man in mer pengar till staten. Välfärdsstaten började att byggas.
• Utgångspunkten för EU var Kol- och stålunionen, som bildades år 1951 på initiativ av Frankrike och Västtyskland, tillsammans med Nederländerna, Luxemburg, Belgien och Italien. Ursprungligen var syftet politiskt. Genom ekonomiskt samarbete ville man förhindra spänningar mellan länderna som kunde leda till krig, så man samordnade produktion av kol och stål. Genom tillkomsten av EEC 1957 bildade nu en ekonomisk union där människor, varor, tjänster och kapital fick röra sig fritt. USA ställde sig positivt till detta. Samarbetet blev också ett sätt att vara konkurrenskraftiga gentemot USA.
• Efter kriget växte ekonomin avsevärt. Man använd de nya uppfinningarna som förbränningsmotor t.ex. Jordbruket krävde mindre arbete med hjälp av traktorer och skördetröskor. Fler kvinnor började arbeta. Högkonjunkturen innebar att levnadsstandard steg och arbetslösheten nästan försvann. Efterfrågan ökade på bilar och bostäder. Den tekniska utvecklingen bidrog även till framtidsoptimism i västvärlden. Man började göra om krigsuppfinningar till vardagsbruk. Kärnklyvningen kom till fredlig användning som kärnkraft. Sovjet och USA tävlade genom rymdkapplöpningen som gjorde att vi kom till månen.
• De som föddes på 1940-talet hade helt andra förutsättningar än sina föräldrar. De gick i skolan länge och fick således längre vara barn. De hade även alla materiella behov uppfyllda. Allt detta medverkade till den speciella ungdomskultur som växte fram under efterkrigstiden. Olika subkulturer utvecklades som skilde sig åt på olika sätt. I slutet av 50-talet var det framförallt arbetarungdomens greasers som drog blickarna till sig. Under 60-talet utmärkte sig istället den studerande ungdomen med sitt långa hår och sin Beatlesmusik. Senare följde bland annat hippierörelsen.
• I de nya ungdomsrörelserna som kom på 60-talet kom ett inslag av protest. Många inom den unga generationen ansåg att välståndet i den rika världen grundade sig på förtryck. Kriget i Vietnam blev en viktig fråga. Mest omfattande blev 1968-rörelsen i Frankrike där den växte till en bred protestvåg. Från studenterna i Paris spred sig protesterna till arbetarna, som gick ut i strejk mot fabrikerna. Det blev en uppsving för vänsterrörelsen men det fick inget varaktigt genomslag. Tilltron till auktoriteter minskade. Det blev vanligt att olika grupper själva började driva frågor. Man blev friare.
• I slutet av 1940-talet infördes kvinnlig rösträtt i de sista västländerna. Kvinnorna blev också överallt myndiga men de hade ändå inte samma möjligheter som män. Kvinnorna ansvarade fortfarande för barn och hushåll. De få arbeten som de kunde söka gav dåliga löner, eftersom kvinnornas inkomster bara sågs som ett komplement. När kraven på individuell frihet ökade under 1960-talet framstod kvinnans beroendeställning som föråldrad och orättvis. Fler kvinnor började arbeta men de fick inga tunga positioner. Trots det fick de mer makt i sina äktenskap då de inte var ekonomiskt beroende.
• Spanien, Portugal och Grekland var i början 1970-talet högerdiktaturer. Under kalla kriget lyckades man knyta an till USA och skapade även en viss ekonomisk utveckling genom industri och turism. Alla diktaturer föll på 70-talet. Italien var en splittrad demokrati. Södern präglades av ett efterblivet jordbruk, korruption och maffiavälde. Samtidigt utvecklades Norditalien till ett framgångsrikt industrisamhälle. Västtyskland utvecklades starkast ekonomiskt genom sin industri. Politiskt försökte de blicka framåt och bli demokratiska.
• USA och Frankrike var de stormakter som hade kolonialvälden som höll på att lösas upp. Frankrike försökte vid flera tillfällen hindra att kolonierna blev fria, ex i Algeriet. År 1958 valdes generalen från den franska motståndsrörelsen under andra världskriget, Charles de Gaulle, till president. Han insåg snart att Frankrikes enda väg framåt var att låta kolonierna bli självständiga. Istället försökte De Gaulle återupprätta Frankrikes roll som stormakt på andra sätt. Landet intog hädanefter en mer självständig hållning 
• Under presidenterna Truman 1945‒53 och Eisenhower 1953‒61 upplevde Amerika goda tider men i södern rådde ett system av rasåtskillnad och kalla kriget ledde till rädsla och konspiration. Kennedy framstod som en ungdomens representant och ingöt en anda av framtidstro och offervilja bland många. Men de flesta av hans förslag röstades ned i kongressen. Presidenten Lyndon B. Johnson lanserade Great Society som innefattade ett utbildningssatsningar, läkarvård för äldre, pensioner, m.m. Svarta och den amerikanska ursprungsbefolkningen fick rösträtt och fullständiga medborgerliga rättigheter.
• USAs inblandning i Vietnamkriget var resurskrävande och många ansåg att det var orättfärdigt. Den följande presidenten, republikanen Richard Nixon, 1969‒74, lyckades visserligen avveckla USA:s engagemang i Vietnam. Men samtidigt bidrog han till en ny svår kris i landet genom Watergateskandalen. Medarbetare till presidenten hade installerat avlyssningsutrustning hos politiska motståndare för att spionera på dem. När detta avslöjades tvingades Nixon till slut att avgå.
• När Stalin drog upp riktlinjerna inför efterkrigstiden anknöt han istället till en hårdare politik. För att stå emot den växande fientligheten från västmakterna måste Sovjet satsa på att bygga upp industrin och förstärka sin militär. Produktionen av konsumtionsvaror kom i andra hand. Lika var det för de länder som var under rysk kontroll. Innan kriget hade Östeuropa stort fokus på jordbruk som ägdes av godsägare. De blev så småningom blev kollektivjordbruk. Det var stort fokus på industri. Levnadsstandard blev sämre. Åsiktsfrihet avskaffades.
• Efter Stalins död kom Nikita Chrusjtjov fram som ledare. Han gick till angrepp mot Stalin som dömt en massa av oskyldiga människor till döds. Censuren lättade, rättsäkerheten förbättrades och man började lägga ned arbetslägerna. Chrustjov ville minska konflikt med andra länder. Han var övertygad om att socialismen genom fredlig tävlan skulle visa sin överlägsenhet över kapitalismen. De gjorde stora framgångar inom rymdresor. Man slutade ensidigt satsa på tung industri och levnadsstandard blev bättre. När han avsattes upphörde de ekonomiska förändringar och en strävan efter fri debatt.
• I Östeuropa ställde man krav på demokrati efter Stalins död. Den hårdaste konflikten uppstod i Ungern på senhösten 1956. På fabrikerna bildades arbetarråd och revolterande folkmassor drog fram genom gatorna i Budapest. Man ville göra Ungern självständigt och lämna Warszawapakten. Allt motstånd kuvades av Sovjet. I Östtyskland var regimen hård och man övervakads ständigt av den hemliga polisen Stasi samtidigt som man såg utvecklingen i Västtyskland. Många flydde men 1961 byggde Östtyskland en mur genom Berlin försedd med vakttorn och skjutberedda soldater.
• Under 1960-talet fanns det tecken som tydde på en uppmjukning av diktaturen i Östeuropa. Företagen fick större handlingsfrihet. Men det var egentligen bara i Tjeckoslovakien som detta förenades med krav på politiska förändringar. När Alexander Dubcek kom till makten i Tjeckoslovakien ville han införa en snällare socialism. Under Pragvåren 1968 börjades en demokratisering där man fick tala fritt. Trots att de inte tänkte lämna Warszawapakten så gick Sovjet in och krossade rörelsen.
• Vid andra världskrigets slut var ledande kolonialstater som Frankrike och Storbritannien kraftigt försvagade av kriget. Kolonialismens tid led mot sitt slut. Avkoloniseringen är vid sidan av kalla kriget den mest betydande världspolitiska förändringen under efterkrigstiden. De båda storkonflikterna var också nära sammanvävda med varandra. Både Sovjet och USA försökte främja sina stormaktsintressen genom att knyta an till olika krafter som kämpade för koloniernas frigörelse.
• 1930 börjad Mohanda Ghandi en egen saltproduktion vilket gladde många indier. Man behövde betala skatt för salt till britterna pga monopol. Indiska frigörelserörelsen hade ett eget parti, Kongresspartiet som startades i slutet av 1800-talet. Grandi ville dock vara mer offensiv och helt enkelt sluta lyda kolonialmakten. Han ville även nå ut till de fattiga i landet. Efter kriget blev Indien fritt men pga religiösa motsättningar delade man upp landet i Pakistan och Indien. Indien förblev demokratiskt medan Pakistan var en diktatur. I Indien har fattigdomen ändock varit ett problem.
• I Kina fanns två partier på 1920-talet. Guomindang var ett nationalistparti. Kinas Kommunistiska Parti kom under sin ledare Mao Zedong att söka stöd i bönderna. När Japan invaderade Kina på 30-talet stärktes Zedongs position och växte snabbt. På 4 år hade de erövrat Kina och det andra partiet fick fly till Taiwan. Kina blev en enad stormakt. De samarbetade med Sovjet men såg det som ett svek när Chrusjitjov kom till makten. 1958 lanserades det stora språnget när man kollektiviserade jordbruk och påskyndade industrialisering vilket resulterade i en svältkatastrof.
• 1966 lanserade Mao Zedong en ny kampanj, den stora proletära kulturrevolutionen. De uppmanade ungdomen att gå till storms mot Maos motståndare. och rensa ut allt icke-socialistiskt tänkande i samhället. En period av övergrepp, administrativt och ekonomiskt kaos följde. Ingen utmanade Mao som ledare förrän efter hans död 1976. Under den nye ledaren, Deng Xiaoping, bestod diktaturen. Men istället för masskampanjer och socialistiska experiment satsade Deng på politisk stabilitet och en ekonomisk tillväxt.
• 1941 tog japanrna Indokina från fransmännen vilket startade en kommunistisk frigörelserörelse. 1945 blev Vietnam självständigt. Med stöd av USA försökte Frankrike ta tillbaka Vietnam. Efter nio år gav de upp och Vietnam delades i nord och syd. 1958 återupptog en kommunistledd befrielserörelse, FNL, gerillakriget i söder. Stora militärinsatser krävdes från USA och bombade en stor del av landet. 1975 blev Vietnam enat och självständigt. Vietnamkriget blev det första stora TV-kriget där alla fick ta del av grymheten, inte minst från USAs sida.
• 1960 blev Afrikas 17 länder självständiga. I de nya staterna fanns få med högre utbildning. Partier och andra organisationer var svaga, och offentliga myndigheter och institutioner måste byggas upp från grunden. Nationerna hade dragits med linjal och när folkgrupperna inom gränserna skulle samsas om makten uppkom dispyter. Splittringen utnyttjades av europeiska exploatörer. Mest utdragen blev frigörelsekampen i de portugisiska kolonierna samt i länderna i södra Afrika med stor vit befolkning.
• De flesta Latinamerikanska länder blev självständiga på 1800-talet men styrdes av vita ättlingar till kolonisatörerna. Ursprungsbefolkning och svarta förtrycktes. Många länder dominerades av nordamerikanska företag. Under den kubanska revolutionen tog gerillaarmé ledda av Fidel Castro makten. Han nationaliserade plantager och hamnade således i konflikt med USA. Revolutionen gjorde att flera vänsterrörelser skapades på kontinenten men de slogs ned av militärstyrkor.
• Bakgrunden till upplösning av kolonialmakterna var att USA och Sovjet blev de nya stormakterna och de hade inget intresse av ett europeiskt kolonialvälde, tvärtom hindrade detta deras egen framryckning. Samtidigt var europeiska stormakter som Storbritannien och Frankrike kraftigt försvagade av kriget. Det blev även större motstånd från det koloniserade folket.
• Trots att kolonialmakterna blivit självständigt så växte den ekonomiska klyftan mellan länder. Världsekonomin flerdubblades efter kriget, men människorna i syd hade fått en minskande andel av produktionen. Ofta satt de fast i en underordnad roll som råvaruproducenter. I debatten myntades termen nykolonialism, i.e att väst fortsatte att exploatera resurserna i de forna kolonierna men utan att behöva bära kostnaderna. 1974 krävde FN en mer rättvis ekonomi. De ville ha rättvisare priser för sina exportprodukter, att deras skulder skulle skrivas av och att rika länder skulle öka sitt bistånd.
• Valutan hade en fast kurs efter dollarn som säkrades in i guld. Dollarn hade dock övervärderats och de ville inte längre lösa in dollar i guld. OPEC hade även valt att minska produktionen och fyrdubbla priser. Det var dock främst en industriell kris. Samtidigt som man haft en stor tillväxt så började även mindre rika länder industrialiseras. Den billiga arbetskraften slog ut många andra företag. Det hade påbörjats en stagflation som gjorde det svårt att tillföra Keynes principer. Ekonomer kallade nyliberaler menade att man skulle bekämpa inflation med hjälp av att minska statens utgifter.
• Nyliberalerna ville minska statliga utgifter. Margret Thatcher anammade detta när hon valdes 1979. Det blev kraftiga nedskärningar i välfärdssystemen och  privatiserade många offentliga verksamheter som järnvägar och gasbolag, vilket ledde till häftiga protester. Arbetslösheten blev hög och hela branscher som textilindustrin slogs ut. Men samtidigt innebar krisen att en period av industriell förnyelse inleddes. Allt fler verksamheter drog nytta av datorer i sin produktion. Samtidigt tillkom nya konsumtionsvaror som videobandspelaren och mikrovågsugnen.
• Medan krisen i väst ledde till att föråldrad industri slogs ut och ersattes av ny misslyckades alla försök till förnyelse i öst. Planekonomin hade varit effektiv för att bygga ut gruvor, militär och rymdforskning. Vanliga konsumtionsvaror var dock ingen prioritet. De flesta fabriker var föråldrade, misskötta och producerade varor av dålig kvalitet. Samtidigt visade det sig tydligare att expansionen under 1950- och 1960-talen hade byggt på ett utnyttjande av naturen. Resultatet blev ekologisk förödelse. På detta sätt sjönk östländerna allt djupare ned i ekonomisk stagnation.
• Reagan blev president 1980 och genomdrev stora satsningar på militären, bland annat att USA skulle bygga upp ett nytt system av missiler. Sovjet började också rusta upp vilket gjorde deras ekonomiska läge ännu mer utsatt. Michael Gorbatjov blev Sovjets ledare 1985. Genom perestrojka, som betyder förnyelse, ville Gorbatjov bryta stagnationen inom den sovjetiska ekonomin genom större inslag av privat ägande och marknadsekonomi. Hans andra slagord var glasnost, som betyder öppenhet. Medborgarna skulle inte bara få ökad insyn i maktens slutna rum utan även rätt att framföra kritik.