Hormonsystemet

• Ett hormon är ett kemiskt ämne som bildas i endokrina körtelceller, insöndras till vävnadsvätskan, transporteras med blodet och påverkar andra celler i kroppen som har receptorer för hormonet.
• De viktigaste endokrina körtlarna är hypotalamus, hypofys, epifys, sköldkörtel, bisköldkörtlar, njurar, binjurar, bukspottkörtel samt äggstockar och testiklar.
• Exokrina körtlar producerar och utsöndrar sekret genom utförsgångar till utsidan av kroppen, till exempel svett, magsaft, bukspott, galla och tarmsaft, medan endokrina körtlar producerar och insöndrar hormoner till kroppens vävnader via blodet. Bukspottkörteln och svettkörtlarna är exempel på enokrina körtlar.
• Hypotalamus styr till stor del hormonsystemet utifrån signaler från nervsystemet. Som svar på signaler insöndrar hypotalamus neurohormoner till blodet vilka styr produktionen och insöndringen av hormoner från hypofysens framlob. Hypotalamus frisätter också neurohormoner direkt till hypofysens baklob, vilka därifrån insöndras till blodet.
• Hormonproducerande celler i hypofysens framlob frisätter hormoner till blodet, som styr många andra endokrina körtlars frisättning av hormoner i kroppen
• Hypofysens baklob är ingen endokrin körtel utan fungerar som ett lager för neurohormoner från hypotalamus, framförallt oxytocin och vasopressin.
• Samma hormon kan ha olika effekt i olika organ därför att den typ av receptor som hormonet binder till kan sitta på olika målceller. Eftersom målcellerna har olika funktion, exempelvis om en är en hjärtmuskelcell och den andra en levercell, ger ett hormon som adrenalin i ena fallet upphov till ökad hjärtfrekvens och i det andra till ökad nedbrytning av glykogen i levern.
• Fettlösliga hormoner är steroider och aminer, till exempel testosteron, östrogen, progesteron och kortisol. Fettlösliga hormon passerar cellmembranet och kärnmembranet för att aktivera vissa delar av DNA. Effekten är långsam, men långvarig.
• Hormoner som tillhör den vattenlösliga gruppen är protein, peptider och aminer, exempelvis insulin, glukagon, oxytocin, adrenalin och FSH. Vattenlösliga hormon binder till receptorer på utisdan och ger en kaskadeffekt i cellen som oftast är snabbare effektiv och avtar snabbt.
• Skillnaden mellan vattenlösliga och fettlösliga hormoner är som så att vattenlösliga hormoner binder till receptorer som sitter på målcellens yta. Signalen förs sedan vidare från receptorn genom ett antal biokemiska reaktioner i cytoplasman. Fettlösliga hormoner kan lätt passera målcellernas cellmembran och binda till receptorer inne i målcellens cytoplasma. Hormonet och dess receptor förs vidare in i cellkärnan där de binder till DNA och aktiverar eller blockerar specifika gener
• Nervsignaler från högre centra i centrala nervsystemet reglerar frisättningen av hormoner från hypofysen. Nervimpulsen träder in i hypotalamus och orsakar frisättning av neurohormoner som transporteras till hypofysen. Neurohormonerna frisätter då hormoner till blodbanan.
• Vid stimulering av hypotalamus bildas neurohormoner (främst oxytocin och vasopressin) som transporteras via axoner till hypofysens baklob. Där frisätts hormonerna direkt i blodbanan.
• Hormoner från sköldkörteln reglerar ämnesomsättning, stimulerar hjärnans utveckling och kroppstillväxt.
• Hormoner från njurarna ökar blodvärdet och stimulerar inlagring av kalcium i skelettet.
• Hormoner från binjuremärgen ger starkare sammandragning av hjärtat och ökar hjärtfrekvens och puls vilket höjer blodtrycket. Dessutom ökar de nedbrytningen av glykogen i levern vilket höjer blodsockernivån.
• Hormoner från binjurebarken höjer blodtrycket genom att stimulera sammandragning av blodkärl samt ökar nedbrytningen av triglycerider i fettvävnad.
• Cirkadiska rytmer är ett annat namn för dygnsrytmer. De styrs av klockgener vilkas aktivitet varierar cykliskt med ett intervall på ungefär ett dygn. De cirkadiska rytmerna gör att vi sover bäst på natten och är som mest vakna på dagen. De reglerar också kroppstemperaturen och processer som celldelning, DNA-reparation och nybildning av blodkärl.
• Hormoner från epifysen reglerar dygnsrytmen.
• Ett hormon från bukspottkörteln styr insulin, sänker blodsockerhalten i blodet och ett annat, glukagon, höjer blodsockernivån
• Hormonhalterna stabiliseras genom negativ återkoppling. Negativ återkoppling innebär att frisättningen av ett hormon hämmas av själva hormonet, eller av de hormoner som påverkas av hormonet. På så sätt hålls hormonhalterna på en stabil nivå.
• Hormonhalten regleras genom positiv återkoppling genom att hormonerna stimulerar ytterligare frisättning, exempelvis ägglossning.
• Hormoner från äggstockarna bidrar till kvinnliga könskarakteristika, bidrar till uppbyggnaden av livmoderslemhinnan och förbereder en graviditet. Det kvinnliga könshormonet är östrogen, vilken är 10 gånger högre hos kvinnor.
• Hormoner från testiklar ökar muskel- och skelettmassa samt bidrar till manliga könskarakteristika. Testosteron är 10 gånger högre hos män och är det manliga könshormonet.
• Östrogen bildas hos kvinnor i äggstockarna och hos män bildas det i testilarna och fettväv. Hos män är östrogen viktig för spermieproduktionen.

  Testosteron bildas hos män i testiklarna och hos kvinnor i äggstockarna. Testosteron hos kvinnor är ett prohormon, alltså förstadium till östrogen. Dess roll hos kvinnor är att öka muskelmassan och muskelstyrkan.
• De kvinnliga könshormonen är östrogen och progesteron. De bildas i äggstockarna och regleras av hypofysens framlob.
• Testosteron är en av de viktigaste manliga könshormonen, androgenerna, och bildas i testiklarna. Den regleras i hypofysens framlob. Den delas in i två delar: utveckling av manliga könsorgan och sekundära könskarakteristika främst på skelettmuskulatur - anabola effekten.
• Kolhydrater bryts ner till glukos vid frukost och tas upp i blodet genom tunntarmsväggen
• När glukoshalten stiger, frisätts insulin från bukspottkörteln för att stimulera cellernas upptag av glukos
• Överskott av glukos omvandlas till glykogen med hjälp av insulin och lagras i muskler och lever
• Om du inte äter fram till lunch sjunker glukoshalten i blodet, vilket leder till frisättning av glukagon från bukspottkörteln
• Samtidigt minskar frisättningen av insulin när glukagon frisätts
• Glukagon får lagringscellerna i levern att bryta ner lagrat glykogen till glukos och släppa ut det i blodet, vilket höjer blodsockerhalten
• Vid lunch stiger glukoshalten genom nedbrytning av kolhydrater, insulin frisätts återigen för att cellerna ska ta upp glukos
• Blodsockernivån styrs av hormoner från bukspottkörteln. När det är en hög sockerhalt i blodet utsöndrar betaceller insulin, vilket ökar glukosupptaget i cellerna, bildar glykogen i levern och sänker blodsockerhalten.

  När det är låg sockerhalt i blodet frisätter alfaceller glukagon, vilket bryts ned till glukos i levern. På så sätt ökar blodsockerhalten.
• Diabetes mellitus typ 1 orsakas av en autoimmun reaktion som skadar de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln. Det gör att kroppen inte kan produceras något insulin, som måste injiceras. Diabetes mellitus typ 2 kan orsakas av att kroppens celler är mindre känsliga för insulin eller på grund av en försämrad produktion av insulin. Typ 2-diabetes kan behandlas med en förändrad livsstil (fysisk aktivitet och kost), tablettbehandling och eventuellt med injektioner av insulin.
• När vi utsätts för stress aktiveras "fight-or-fligth"-reaktionen, vilket innebär att både nervsystemet och hormonsystemet är aktiva samdigit. Halterna adrenalin och noradrenalin, som tillverkas i binjurmärgen, höjs fort. Kroppen ökar sin vakenhetsgrad, höjer pulsen och blodtycket samt ökar blodtillförsel och energi till organen.
• Vissa hormon kan användas till läkemedel som exempelvis kortisol, östrogen och testosteron. Dock kan den kroppsegna produktionen minska, då hormonerna regleras med negativ återkoppling. Exempelvis insulin kan användas till diabetes, östrogen eller progesteron till preventivmedel och kortisol till kortison.

  Hormoner kan även användas till droger så som dopingmedel, exempelvis testosteron som anabola steroider.